Göteborgsposten – 18 maj 1864, sida 1

————-— —— — — sina hem, ja, de sig erbjudande värdarnes antal har varit flerlubbelt mot gästernas — men en stor del af sångareskaran lärer dock föredragit att taga in på hoteller för att ega sin fullkomliga frihet, och det bör man ej förtänka dem. Konserterna ha varit till trängsel besökta, värmen i Catharina kyrka var ofantlig, entusiasmen likaså, men i anseende till rummets helgd fick den ej komma till utbrott — I det starka sorlet efter hvarje nummer var betydelsefullt nog. De herrar med röda sidenbindlar om armen, hvilka i kyrkan antagit tjenares skepelser, voro outtröttliga i att placera damerna, skaffa stolar, utdela programmer, kringbära vatten m. m., och mången tärna, ja mången sansad matrona var riktigt öfver sig gilven vid all denna fina artighet af idi söta studenterna. Alla k. familjens medlemmar, med undantag af prinsessan Eugenie och de små prinsarne, ha bevistat konserterna, således äfven hertiginnan af Dalarne, hvilka åtskilliga politici ansågo ej kunna vara närvarande vid ett tillfälle der danska sympatier så prononceradt lades i dagen. I går, Pingstaftonen, företog k. familjens medlemmar den från 1 Maj uppskjutna Djurgårdspromenaden. Gårdagen var den varmaste, herrligaste dag vi haft i denna maj eller blomstermånad, men på middagssidan ändrade sig vädret något, ity att häftiga, föga varma vestanfläktar började sitt ras så att stickor och strå flögo hvirflande upp, damernas toiletter derangerades, de små ängbåtarne rullade något, tilläggningen vid Djurgårdsbryggorna blef lite smått äfventyrlig o. s. v. Men hvad betydde väl det! Såsom vanligt stod en haie af sommarklädda Stockholmare och Stockholmskor ända upp från Norrbro till upp på Ladugårdslandet, ur fönstren utefter Fyrverkareoch Storgatorna blickade blommor och rosiga flickansigten, och på Djurgården redan vid Blå Porten fortsattes haien af menniskor ända fram till Bellmans byst. Vid II. M:t konungens sida redo prinsarne Oscar och August, följda af en särdeles lysande eskort, i hvilken bemärktes öfverståthållaren baron Bildt och general Hazelius, hvilken ej är rädd för att rida oaktadt den olycka hvaraf han trätfades för ett par år sedan, då han under en ridt afbröt sitt ena ben. En stund efter det H. M. passerat började hotvagnar anlända och efter dessa följde i en vagn drottningen och enkedrottningen med prinsessan Lovisa sittande baklänges, derpå enkedrottningens präktiga med 6 utmärkt vackra hästar förspända ekipage tomt, vidare i en vagn hertiginnorna af Östergötland och Dalarne, så flera vagnar med hoffruntimren, kammarherrar o. s. v., damerna i de rikaste vårtoiletter, hertiginnan af Dalarne i skär hatt samt för öfrigt i hvitt tarlatan. Efter att ha tillryggalagt vägen fram åt Manilla gjordes vändning och liksom vid utfärden helsades vid återfärden de kongl. personerna af den talrika folkmassan i vagnar, till häst och till fots. Nu sedan man sett sig mätt på ståten, skyndade folkmassan till forfriskningsställena, der man snart ej var i stånd att erhålla något till lifs, the och andra värmande fluida konsumerades i mängd, musik ljöd från alla håll och på en balkong å Hasselbacken sjöng en kör at Upsala-studenter några friska sånger. Till ångbätsbryggorna rusades blindt, då himlen började se hotande ut och en och annan bestämdt kännt regnstänk på nästippen; men detta var dock falskt allarm. De snabba ångbåtarne anlände snart till sina aflastningsställen och så var det slut med ståten på 2 maj efter gamla stilen. Ett par gånger lörr har jag talat om vår sammanbindningsbana, som ännu ej vill komma sig före. Ty ännu sedan tillochmed Herrljunga banan kommit i arbete ligga sortsarande