Göteborgsposten – 18 maj 1864, sida 1

väldigade af tonernas makt, förlora bien allt mera sin skygghet och komma slutligen för att vid herdens fötter betyga honom sin underdånighet. Den vackra m:ll Forssberg är förtjusande i sin luftiga bikostym — hon spelar drottningen — och hennes graciösa dans och angenäma apparition i öfrigt sätter alltid applå derande händer i rörelse. Dekorationen till denna ballet är af hr Ahlgrensson: ett sommarlandskap i den varmaste färgton, med en öfver en del af scenen gående bro, öfver hvilken små bin, ballettens minsta elever, dansa. Slutsceneriet är storartadt i utförandet och högst poetiskt tänkt. Att söka beskrifva det närmare skulle jag stå mig slätt med, nog af: en kolossal bikupa införes på scenen, de redan derstädes varande bien bilda fantastiska grunper — hr Martin är mästare att anbringa sådana — den stora kupan brister och förvandlas till en kolossal blomkalk, ur hvilken svingar sig mot skyn en mängd små bin. Personer som i Paris och Berlin sett en-akts balletter gifvas, säga att den uppsättning, som kongl. teatern här påkostat, fullt kan mäta sig med hvad i nämnde hufvudstäder presteras i stycken af samma omfång, samt att m:ll Forssberg ej står efter de choreografiska storheterna vid nämnde städers teatrar. Ett riktigt gymnastiskt konststycke utför m:ll Forssberg då hon suger honing ur blomman. Föreställ er henne stå på ena tåspetsen och långsamt sänka ansigtet nära mot golfvet eller marken der blommorna ligga — och detta gör hon flera gånger helt ledigt utan synbar ansträngning. Hr Martins vackra divertissement har särdeles slagit an och torde kunaa gifvas många gånger. Fru Michaeli tillhör nu kongl. teatern för fem år åtminstone. Hennes appointement är garanteradt till 5,000 rdr om året, men torde komma att uppgå till 6—7,000 rdr, beroende detta på åtskilliga omständigheter vid arvodesoch andra beräkningar. — Jag ber att få rätta en uppgift i föregående brefvet rörande tillbudet till hr Arlberg att bli intendent; det bör heta: regissör vid lyriska scenen; ett misstag al mig, hvaröfver man från visst håll fasligt mycket obeqvämat sig. Man har här utspridt det rykte, att här bosatte tyskar i dag fjorton dagar sedan skuile pompöst firat Dyppels intagande. Etter hvad jag särskilt har mig bekant är detta osanning. Nämnde dag hade en härvarande tysk Verein en liten festlighet i Trädgårdsföreningens norra paviljong, dit ett annat tyskt sällskap Concordian var inbjudet för att åse ett af förstnämnde förening gitvet amatörsspektakel. Salongen var vid tillfället dekorerad med svensk-norska flaggor, med konnng Carls blomkransade porträtt, o. s. v. Efter spektaklet intogs en souper. hvarvid det inmundigade Falubränvinet måjligen i tankarne passerade för Dippeler-Sieges-Kämmel och halfvan kanske egnades Siegergreis Wrangel — men officielt talades ej ett ord om Dyppel, utan föredrogs blott en skål för Enighet, något som är naturligt att tyskarne skola göra, utan att det derför blir något bättre med den saken. Pingstdagen har varit herrligt vacker, ett litet regn föll på middagen, men på e. m. var det lika solvarmt igen och trädens knoppar sågo så upptriskade ut etter den lilla vattningen. W-—d.