dern vid Melgoland, att under striden den 9 ingen dansk officer blifvit sårad eller tillfångatagen. En kadett hade mistat sitt ben. Vi nämnde, att danska eskaderns seger vid Helgoland väckt den största glädje i Frankrike och England. Danmark?, säger POpinion nationale, har åtminstone haft den lyckan att före vapenstilleståndet vinna en en utmärkt seger. Den österrikiska marinen har vid sitt första försök ej hatt lycka med sig. Det såg ut som om den skulle sluka allt, hvad den påträffade i Nordsjön. men danskarne ihogkommo, att de äro söner af de gamla vikingarne. Det mycket spridda londonerbladet Daily Telegraphberättar, att sir G. Grey ej väl uppläst inom underhuset depescherna om den österrikisk-preussiska eskaderns nederlag, innan en bifallsstorm utbröt i underhuset, hvartill man endast mycket sällan varit vittne. Bisallsropen upprepades flera gånger och hänförelsen fortplantade sig omsider till åhörarne, hvilka alldeles emot vanan gåfvo sin stämning luft genom att deltaga i underhusets hyllning åt den danska flottan. Alla de engelska tidningarne med Morning Post i spetsen uttala sin glädje öfver österrikarnes nederlag. I afseende på vapenstilleståndet uttalar Times sin belåtenhet öfver att detta verkligen kunnat beslutas, emedan derigenom — bladet säger det nu oförtäckt — den engelska ministren räddats från fall. Bladet nämner dock intet om hvad öde som kan komma att drabba den, då konferensen upplöser sig utan resultat.