Göteborgsposten – 14 maj 1864, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BONNIERS BOKTRYCGKEET. Måndag var besökt ända till trängsel. Den vckra kyrkan, som undergått en fullständig, ännu icke fullkomligt afslutad reparation, tog sig särdeles väl ut genom de vackra dekora tionerna at grönt och ljus. Konsertprogrammet var också mycket omvexlande och hvarje nummer utfördes förträffligt. Den af en högt värderad musikälskarinna med vanlig innerlighet föredragna arian ur Bachs pingstkantat och hr Hassellöfs solo för ess-kornett torde dock ha mest slagit an på den större allmänheten. Den förträffliga orgeln, detta härliga strängaspel, som biskop Faxe en gång i lifstiden utropade, brusade än i väldiga och majestätiska ackorder och tonade än ljuft och klagande som Neckens spel i silfverbäcken under de skickliga händer, som ilade öfver tangenterna. Denna orgel, en af de yppersta i Sverige, erbjuder dessutom genom sitt särdeles smakfulla och värdiga yttre en angenäm blick för ögat, kanske just genom sin enkelhet. Måhända skulle denna i en förstadskyrka befintliga orgel kunnat vara en lämplig föresyn för en och annan i sjelfva staden uppsatt, i brokig färgprakt prålande orgel. — Äfven Amatörernas sångförenings soir var mycket talrikt besökt och samtliga de utförda numren tillvunno sig åhörarnes odelade bifall. Den hyllning, som efter konsertens slut bringades sällskapets hedersledamot, länets afgående höfding, statsrådet Fåhreus, var lika enkel som vacker och upptogs af honom med synbar rörelse. Det gifves ingen makt, som jag älskar så, som harmoniens, yttrade han bl. a. vid tillfället, och den hyllning, som samhället härmed bringar mig, kunde aldrig, varen öfvertygade derom, M. H., ha funnit bättre representanter. De lifliga och entusiastiska hurrarop, som beledsagade det lefve som utbringades för hr statsrådet, bevisade att både den talrika folkmassan och sångarne sjelfva rätt uppfattade de betydelsefulla orden. När derefter sångarne uppstämde Sof i ro med sitt herrliga bas-solo, och de klara och melodiska tonerna klingade genom den stilla månskensnatten, var det säkerligen ingen af åhörarne som icke erfor en liflig känsla af högaktning och beundran, men också af djup saknad för den ädla personlighet, som så länge stått i spetsen för vårt samhälle och med aldrig tröttnande omtanka ledt icke allenast många af dess, utan äsven hela länets angelägenheter. Hr statsrådet har under veckaus lopp fått emottaga uppvaktning från alla de öfriga stater och kårer, samt sällskaper och föreningar, med hvilka han dels stått i närmare beröring och för hvilka han dels varit en outtröttlig och verksam ordförande. De ord, som af deputationernas anförare uttalats, hafva nogsamt bevisat, hvilket kärt och oförgätligt minne hr statsrådet härstädes efterlemnar. Sistl. söndags afton gaf skarpskyttemusikkåren ännu en konsert i Trädgårdsföreningen, hvilken var lika talrikt besökt som den föregående. Bland de många åhörarne märktes äfven individer, hvilka man väl minst af alla kunde vänta sig att påträffa på ett ställe, der uppsigten vid portarne är så ytterligt sträng som derstädes är fallet, neml. bettlande barn af begge könen. Här uppstår ovilkorligen den frågan, hade väktarne vid portarne, som eljest ingalunda äro släpphändta, sett igenom fingrarne med de små supplikanterna, eller skulle man kanske kunna antaga, att de sjelfva varit nog spekulativa att vilja praktiskt söka ge nomföra den bekanta satsen huruledes at 10 öre kan blifva en hel hop penningar, ja, kanske försett sig med års-, kanske till och med familjekort? I alla händelser vore det föga angenämt om tiggeriet, hvilket på senaste tiden märkbart aftagit på våra gator nu skulle dyka upp i den enda verkligt angenäma tillflyktsort under dagens qvalm och efter dess mångfaldiga bestyr, som finnes härstädes att tillgå. Lika beklagligt vore det om dessa irrande apparitioner skulle kalla till lifs några andra lika obehagliga, vi mena de riddarne al sparbössan, som under föregående somrar brukat ströfva omkring i Trädgårdsföreningens gångar, hvarje afton som värden på stället arrangerat musik till sina gästers vederqvickelse och lifvande. Detta blir i så dant fall ett särskildt kapitel, till hvilket vi i sinom tid skola återkomma. Sällan om någonsin har stadsfullmäktiges jsammankomst kunnat skryta med en så full sigurligt taladt, förstås) ähörareläktare som i torsdags. Det var också en brännande fråga som afgjordes och många vore de intressen, som der stodo på spel. Resultatet af öfver läggningarne rörande denna fråga, bränvinsutskänkningen på sönoch helgdagar, hvilken länge utgjort ett Eris-äpple mellan skilda partier, torde ha tillfredsställt de flesta, äfven om äpplet efter denna procedur skall från ett annat håll kännas nog surt att bita i. Ingenting är nytt under solen, säger 1 91 1 — a 1 — Aa mt