Göteborgsposten – 13 maj 1864, sida 2

US LIN HAR VN G4d1 l41410.2 Danmark. Danska Dagbladet för i onsdags morse yttrar angående vilkoren för den beramade vapenhvilan: vi kunna ieke bedöma huruvida regeringen varit nödsakad att ingå på detta vapenstillestånd, eller om tryckningen från de vänskapliga makternas sida varit så stark, att intet motstånd kunde göras. Så mycket synes vara klart, att vilkoren äro mycket ofördelaktiga för Danmark, både för den tid, under hvilken vapenhvilan kommer att vara, och med afseende på det slutliga afgörandet af striden. Praktiskt taget, verkar vapenhvilan blott en väsentlig förändring i det närvarande tillståndet: blockadens upphärvande. Att kontributionerna stanna i Jutland, har ej mycket att betyda, alldenstund brandskattningen hvarken med godo eller ondo skulle kunna indrifvas. Det skall ej göra något godt intryck på jutarne, att man sålunda öfverlemnar dem åt en fortfarande tysk occupation och dennas andliga tryckning, hvilken varit dem svårast att bära. Och det är särdeles beklagligt, att Fredricias utrymmande och general Hegermanns hastiga återtåg skola låta fienden d. 12 maj vara herre öfver nästan hela Jutland från Kongeån till Limfjorden. Tyskland, som fortfar att vara fullständig herre öfver det olyckliga Slesvig, som innehar Jutland som pant och är befriadt från blockaden — Tyskland skall ej ha någon anledning till att påskynda underhandlingarne eller söka att få detta tillstånd förändradt. Hela bördan kommer att hvila på Danmark, och dess regering skall icke lätt kunna motsätta sig en förlängning af den vapenhvila, hvars afslutande den icke kunnat förhindra. Och ju längre tid som går åt, desto mera utbreder sig legalitetens skimmer ötver det som en fait accompli föreliggande tillståndet, desto mera hugad skall man vara, att anse ett dermed beslägtadt afgörande drägligt och billigt för Danmark. sVi kunna derföre mycket väl förstå att det inom geheimestatsrådet fattade beslutet föranledt flera af ministerens medlemmar, att inlemna sina afskedsansökningar. Vi befara mycket, att det tagna steget skall bli af en ödesdiger betydelse för vårt sosterlands sak. Oaktadt vapenstilleståndet vill man dock hvarken i Frankrike eller England gerna tro, att freden i Europa skall kunna upprätthållas, hvaremot den åsigten vinner allt mera stadga, att kriget mellan Danmark och Tyskland endast är förspelet till en allmän sammanstötning. De engelska tidningarne uttala sig alltmera i denna riktning, och de flesta franska tidningarne äro synbarligen af samma åsigt, sastän de organer, som stå under regeringens inflytande, afhålla sig från hvarje krigisk agitation. Märkligt är älven, huru man alltmera talar om återupprättandet af den forna alliansen mellan vestmakterna, för hvars skull lord Clarendon som i söndags väntades till Paris. Någon uppmärksamhet förtjenar just i denna stund en artikel i Opinion nationale, under rubrik ÅEuropa 1859 och 1864. Häri lemnas först en skildring af inledningen till det italienska kriget (ännu d. 8 febr. 1859 förklarade kejsar Napoleon för lagstiftande kåren, att förhållandena i Italien vicke gåfvo tillräcklig anledning att tro på ett krig, och att Åfreden, som man hoppades, ej skulle bli störd, och derefter heter det: Italien befinner sig ännu år 1864 i ett abnormt tillstånd i Venedig och Rom; den dubbla occupation, öfver hvilken lord PalmerIston så bittert beklagade sig år 1859, upprätthålles alltjemt utan undseende, och från tronen hade uttalats de ord, att 1815 års fördrag upphört att existera. Under år 1864 har Europas lugn icke allenast hotats, utan äfven öppet rubbats. Både i Östern och Ve