Ligearnes Konung). Rom af Ponson du Terrail. De oöfverstigli hinder som hon såg stärkte hennes mod i stället för atnedslå det. Hennes lugn förnekade sig ej under återstoh af dagen. Hon ät frukost vid mycket god aptit, tog erbok på bordet och fördref tiden med att läsa en fransk iman. Klockan sex kom man med hennes middag. Dem gång åtföljdes matrosen, som bar maten, af fartygets kten. — Ah! sade mi Ellen, jag slår vad att ni kommer med några nyheter ti mig. — Jag kommer ir att få veta ert sista beslut, svarade han sorgset. — I hvilken toni säger mig det der! — Fartyget, på älket jag för befälet, skulle ej afgå förrän i morgon bittic men jag har fått nya ordres, och täck vare en frisk norestlig vind som börjar blåsa, räknar jag på att gå till js inom en halftimma. Miss Ellen darra och en lindrig blekhet utbredde sig öfver hennes ansig — Ni skall väl åinstone sätta mig i land innan er afresa? utbrast hon meoro.