Göteborgsposten – 12 maj 1864, sida 1

borttog hennes bindel. Hennes första blick föll på zigenardrottningen, bakom hvilken stodo Simson och två zigenare som hon ej kände, men af hvilka den ene syntes vara fartygets kapten. Cynthia hade det dystra och högtidliga uttrycket hos en domare som är i begrepp att uttala en förskräcklig dom. — Miss Ellen, sade hon, timman för er bestraffning nalkas, och det är ni som är kallad att sjelf uttala er rörande ert öde. — Det der synes mig ingalunda klart, sade miss Ellen. Hon kastade på Cynthia och de tre män, hvilka omgåfvo henne en misstrogen blick. Cynthia återtog: — Ni är här ombord på ett fartyg som i öfvermorgon vid dagbräckningen skall lyfta ankar; välj att antingen qvarblifva ombord eller återvända till London. — Men detta val synes mig ej tvifvelaktigt. — Tror ni det? — Jag bryr mig ingalunda om att resa, sade hon leende. — Vänta litet, sade Cynthia, om ni qvarblifver ombord, skall detta fartyg föra er öfver till Amerika, hvarest man skall tillförsäkra er fullt tillräckliga medel för er utkomst. — Det der är ett förslag som ej är särdeles afskrickande, sade miss Ellen alltid lugn och skämtsam, låt höra det andra? — Om ni vägrar, sade Cynthia, skall man i morgon återföra er till London.