Göteborgsposten – 11 maj 1864, sida 1

2 — Göteborg d. 11 Maj 1864. En månads vapenhvila mellan Danmark och Tyskland är ingången! Vilkoren äro för Danmark allt annat än gynnsamma. Det ingår på blockadens upphäfvande, men bibehåller sina positioner på Als, under det äfven de tyska trupperna fortfarande kunna hålla Jutland besatt, dock utan att derstädes vidtaga några utpressningar. Det bästa häri är, att en jemförelsevis ringa tid för vapenstilleståndet beramats. Denna tid måste de neutrala makterna komma att ifrigt begagna, för att derunder tvinga de tyska makterna framställa sina anspråk. Detta är alltid en fördel, ty derigenom skall situationen fullständigt klargöras. Åro nu de neutrala makterna verkligen Danmarks vänner, skola de begagna tiden att handla i dess intresse, och det är så mycket mera deras pligt, som Danmark genom det uppställda förslagets antagande i fredens intresse gjort ett nytt medgifvande, hvilket tör ögonblicket länder detsamma till mehn och derföre bör genom kraftigt understöd senare vedergällas. Vi hoppas, oaktadt vi tyvärr ega föga skäl att göra det, i betraktande af makternas hittills iakttagna hållning, att, om Tyskland uppställer under de vidare förbandlingarne anspråk, hvilka måste medföra faror för Danmarks oafhängighet och existens, de öfriga makterna — bland dem särskilt Sverige-Norge — skola så bestämma sin position, att något dröjsmål med Danmarks eventuelt aktiva understödjande ej mera kan komma i fråga, äfven om deraf skulle uppstå en allmännare förveckling. Det torde emellertid högligen vara i de europeiska makternas sintresse att tillse, det Preussen under stilleståndstiden icke begagnar tillfället att så mycket trycka på den allmänna meningen inom Slesvig, att en verklig fredsuppgörelse till förmån för Danmarks fortfarande sjelfständighet och integritet icke blir så godt som omöjliggjord; och desslikes, att tummen hålles på ögat på det slesvigholsteinska partiets agitatorer, så att dessa icke genom upproriska stämplingar alldeles förrycka ställningen och göra den sista villan värre än den första. Allvarligt taladt, bådar det nu ingångna vapenstilleståndet föga godt för Danmark, ty de dynastiska intressena synas oss härvid å dansk sida ha väl mycket tagits i betraktande. Det redan inom allmänna meningen i Danmark så förhatade projektet om Slesvigs och Holsteins förening med Danmark endast genom personalunion, tyckes nu hafva större chancer för sig än förut. Hvart händelserna skola leda, står dock i Försynens hand, och vi, som, allt oaktadt, äro nära bundna vid Danmarks väl och ve, hafva största skäl till den önskan, att den nu ingångna fredsingressen måtte lända vårt älskade broderland till båtnad eller, i annat fall, bereda oss tillfälle att vid dess sida utkämpa kampen för Nordens rätt, frihet och sjelfständighet.