Göteborgsposten – 10 maj 1864, sida 2

— IIvilket landthus? — Det hon eger vid Deptford. Lionel erfor cen häftig rörelse, Hvarföre skyndade miss Ellen att lemna sitt hem efter en biljett från hotel Asburthon? Hvad var detta för ett landthus som han aldrig hört talas om? Han grep betjenten i armen och sade i besallande ton: — Du skall ledsaga mig; jag måste se miss Ellen genast! Betjenton vågade ej motsätta sig. Lionel lät honom uppstiga med sig i sin vagn, och kusken körde efter de anvisningar han fick till landthuset. Dörrar och fönster voro tillslutna. Lionel kunde ej förklara för sig det nattliga mötet mellan Roger och miss Ellen; han fattade ännu mindre markisens själsstorhet då denne sagt till honom: det är du som skall gifta dig med miss Ellen. Som porten var tillsluten, klappade Lionel häftigt på. Oartikulerade ljud, liknande rop som voro undertryckta at en munkafle, svarade honom. Lionel slog in dörren med betjentens biträde och trängde in i det inre af huset. Den första syn som mötte dem, var den gamla guvernanten, som, oaktadt sina band, släpat sig ut i korridoren. Lionel kände sitt hjerta förstenas vid denna åsyn: han anade en olycka. Under det betjenten befriade den gamla qvinnan från sina band och sin munkafle, utropade Lionel: — Hvar är miss Ellen? — Bortförd! ... svarade guvernanten, de ha släpat bort henne.