Göteborgsposten – 9 maj 1864, sida 3

alldeles i strid mot förut sattade beslut, utsärdat en rundskrifvelse till Frankrikes samtliga preseter, hvari han med afseende på de förestående valen till departementsråden uppställer som rättesnöre, att regeringen skall på det bestämdaste bekämpa valet af hvarje kandidat, som ej öppet och utan förbehåll förklarar sig för dess politik. En stor verksamhet skail dertöre utvecklas bland prefekter och underprefektor, och en sträng pröfning förestår vännerna af andra och tredje rangen. Valkampen, som väntas bli hård, skall underlättas för regeringen genom en billig aftonupplaga af Moniteur. Det officiela bladet har sjeltt anmält, att det skall från d. 1 maj äfven utkomma i en aftonupplaga som har till ändamål, att förskaffa regeringen en snabbare och tätare förbindelse med allmänheten, under det morgonbladet fortfar att som hittills vara en fullständig samling at regeringens officiela aktstycken. Afton-Moniteureen skall emellertid äfven ha en officiel karakter och endast kosta 5 centimer numret, för att såsom Moniteur säger, derigenom antyda, att denna upplaga särskilt är bestämd till att intränga i de kretsar, som hittills varit uteslutna från det officiela bladet, samt göra det möjligt för såväl stadssom landtboen, att på autentisk väg sätta sig in i landets angelägenheter. Det är tydligt att aftonupplagan af Moniteur skall göra de andra politiska och icke-politiska parisertidningarne stor skada, och att det ej kan bli tal om konkurrens från deras sida, alldenstund stämpelafgiften ensam uppgår till 6 centimer, trån hvilken afgift regeringsorganens upplaga blifvit fritagen. Missbelåtenheten häröfver äro naturligtvis stor, och en petitlon derom till senaten har i de journalistiska kretsarne erhållit talrika underskrifter. Redaktören af la France, senatorn och vicomte de Laguerronnire, har förklarat sig villig att inom senaten tala för petitionen. — Huru mycket man än i och för sig bör prisa denna franska regeringens åtgärd, att göra sig fri från hela denna det allmänna omdömet ofta förvillande falang af s. k. halfotficiela tidningar, som hittills frossat på regeringens åtel, hvilken åtgärd dessutom säkerligen kommer att verka en ej obetydlig besparing iregens budget för vissa ändamål!, är det dock ett alltför orättvist begagnande af privilegier, att den officiela tidningen frisäges från den stora utgift i stämpling, som vidlåder de andra parisertidningarne. Detta är mannamån, och åtgärden skall derföre svårligen kunna uträtta sitt afsedda syftemål, såframt icke vigtiga omhvälfningar inträffa, hvilka måste göra en bestämdt pålitlig officiel organ mer än någonsin behöflig. Den för sitt varma intresse för den skandinaviska Nordens sak bekanta parisertidningen Patrie, hvilken förut gått och gällt som ofsiciös, har nu alldeles öfverträdt på oppositionens sida. Aftonupplagen af Moniteur gör, i ekonomiskt hänseende, detta blad stort atbräck. Påfoen i Rom har vid ett religiöst tillfälle hållit en allocution, hvari han med en öppenhet. som väckt sensation inom den politiska verlden, uttalat sig emot Ryssland till förmån för Polen. Han yttrade bl. a.: De svagas och oskyldigas blod skriar om hämnd inför den Eviges tron på dem, som utgjutit det. Och se vi icke äfven i våra dagar oskyldigt blod utgjutet i ett katolskt land, det olyckliga Polen, hvarest denna samma katolska religion, för hvilken St. Fidelis offrade sitt lif, på ett så grymt sätt förfoljts. Jag skulle ej velat tala derom före nästa konsistorium, men jag fruktar att, om jag längre iakttager tystnad, ådraga mig det himmelska straff, som bebådas af profeterna för dem, hvilka låta orättfärdiga handlingar begås: Ve mihi quia tacui. Samvetet tvingar mig att höja min röst mot den mäktige herrskare, hvars stater sträcka sig ända upp till polen. Hören! Jag menar denne mäktige monark, som, fastän han står utom vår heliga kyrka, vågar kalla sig katolsk, och förgäter Guds dom, som väntar honom för hans missgerningar. Denne herrskare förföljer med vild grymhet den polska nationen, och han har företagit sig det gudlösa verket, att utrota den katolska religionen i Polen samt der med våld införa schismen. Denna katolska nations prester har med våld ryckts från sin hjord, andra hafva landsförvisats, andra återigen ha dömts till tvångsarbeten eller nesliga straff; lyckliga äro de som kunnat fly och nu irra utan hem på en främmande jord! Kyrkorna äro profanerade, andra hafva tillslutits till följe af presternas frånvaro. Kortligen, denne förmätne potentat har tillvällat sig en makt, som Christi vikarie icke ens eger: sedan han för ett år sedan ryckt vår älskade son, erkebiskopen af Warschau, från hans verksamhet, landsförvisat och nållit honom i fångenskap, har han vågat beröfva honom det embete, som vi åt honom anförtrott. I det vi uttala vårt ogillande af sådana handlingar, tro vi oss derigenom icke uppmuntra den europeiska revolutionen. Vi veta väl att skilja mellan den sociala revolutionen och de lagliga rättigheter som tillkomma en nation, bvilken kämpar för sitt oberoende och för religionens bästa. I det vi fördöma den katolska religionens förföljare, uppfylla vi en helig samvetspligt, och det är derföre jag gifvit er del af de sorgliga nyheter, jag emottagit från detta olyckliga land, för hvilket vi böra mångdubbla våra böner. Vi förklara på grund häraf, att vi gifva vår apostoliska välsignelse åt alla dem, som under denna dag bedt för Polen. Lätom oss alla bedja för detta land! Efter dessa ord föllo alla de närvarande, en talrik församling, på knä och emottogo den hel. fadrens välsignelse. Ehuru olika tänkande i religiöst hänseanda kunna äfven vi uNnnelatta dan dina