Göteborgsposten – 9 maj 1864, sida 1

Zigenarnes Konung7?). Roman af Ponson du ITerrail. Roger och hr Brixworth utstötte ett anskri. Den döende försökte resa sig, men föll, tungt tillbaka i sin fåtölj. Då ryckte Osmany bort det svarta lösskägg, som betäckte halfva delen af hans ansigte, och Roger kände med öfverraskning igen sir James. — Ännu en gång har döden passerat nära förbi er, hr markis, sade Osmany med köld. Han öppnade fönstret som släppt in den vindstöt för hvilken ljusen utslocknat. — Wills! ropade han. Vid detta rop inträdde Gammal-Asburthons jägare. Wills hade återtagit sin jägaredrägt, och hans ansigte det gamla baksluga uttrycket. Sir James slocknande öga häftades på honom med ett uttryck af vildt hat. — Ah! sade Wills naivt, ers nåd dör ju nu i det han förnekar de grundsatser han haft i hela sitt lif. Jag har förrådt ers nåd blott för att desto säkrare få ärfva Gammal-Asburthon och dessutom få de femhundra pund som denne herre (han pekade på Osmany) gifvit mig. Om B ff Mon 1NQ