Göteborgsposten – 6 maj 1864, sida 2

Preussen. Det ändamålsenligaste skulle vara, att gifva förbundsrepresentanten den allmänna instruktionen, att verka för hertigdömenas sjelfständighet i största omfång, att värna om deras rättigheter och ietressen på alla sidor samt begära hvarje möjlig garanti derför. I en senare skrifvelse från Bismarck till Sydowr af d. 4:de april tillägges, att det för utlandets och isynnerhet för Englands del icke vore rådligt att i instruktionen omtala Kielerfjorden; man kan derföre ändock på konferensen göra sina fordringar i detta afseende gällande. I en depesch slutligen från grefve Rechberg till österrikiske gesandten i Frankfurt af d. 7 april anmärkes ytterligare, att man ej allenast skall förorda enighet och samverkan mellan de 3 tyska konferensgesandterna i allmänhet, utan äfven bör rent af göra det till en pligt för förbundsrepresentanten, att i alla förekommande frågor, innan han afgifver sin röst, rådföra sig med representanterna af Preussen och Österrike. Hvad arfsfrågan angår, bör förbundsdagen småningom kunna inse att dess kompetens ej når längre, än den kan begära en bemedlingsdom i en eller annan rättslig form, innan man förfogar öfver den suspenderade holsteinska rösten. Dessa aktstycken låta oss kasta en ganska intressant blick in i det officiela Tysklands planer på konferensen. Efter striden vid Dyppel d. 18 april har Preussen som segrare trädt ännu mera fram i förgrunden; ja, det är redan i färd med att i civilt hänseende organisera Slesvig som preussisk provins, att i militäriskt hänseende occupera, hvad det på konferensen tänker begära som egarantier, Rendsborg, Kielerfjorden och Fredriksort. Utanför de diplomatiska förhandlingarnes låsta dörrar står hela det icke-officiela Tyskland och uppstämmer ett döfvande larm. Den tyska pressen utstöter de vildaste skri öfver de första fredsförslagen i London; Schleawigholstein låter höra sin röst genom sjelfbjudna konferensdeputerade och en monstreförsamling d. 8 maj; sextiotremannautskottet i Frankfurt har utfärdat parolen till alla tyska ständerförsamlingars protest mot hvarje diplomatiskt atgörande af saken, som ej är baseradt på hertigdömenas ovilkorliga sjelfbestämningsrätt; Bayern, Coburg, Frankfurt, Braunschweig, Kurhessen, Sachsen och Hannover hafva redan efterkommit ordren; i Baden slutligen är man betänkt på att organisera en rörerse i massa af skyttar, turnare och arbetare till ett förbund, hvars första uppgift skall vara att betrygga och genomföra Slesvigholsteins rätt att sjelft välja sin furste. Medan allt detta sker, fortsätta Preussen och Österrike obehindradt sitt framryckande och sin plundring i Jutland. Kortligen, rollerna i Europa äro ombytta: det drömmande Tyskland handlar — handling skall ej heller uteblifva från andra sidan. Brandskattningen i Jutland är ett nytt och talande bevis på Preussens öfvermod. Det är nästan obegripligt, huru preussarne kunna våga ett sådant steg i ett ögonblick, då den europeiska konferensen är samlad, för att rådslå om de ändamålsenligaste medlen till att betrygga freden i Norden. Från preussiska handelsministeriet utfärdades d. 19 April, således dagen efter Dyppels fall, ett reskript till Pommerns öfverpresident om, att föranstalta en uppskattning af den skada, som tillfogats preussiska undersåter genom uppbringandet af fartyg, på det att lämpliga steg må kunna tagas att förmå danska regeringen ersätta beloppet. Början till denna skadeersättnings utkräfvande synes redan hafva gjorts genom följande af general Wrangel från hans högqvarter i Veile utfärdade öppna ordre: För den skada å egendom, som tillfogats såväl preussiska som andra tyska undersåter derigenom, att skepp och laddningar blifvit från dansk sida uppbringade och kondemnerade, skall i Jutland utskrifras en kontribution tillsvidare ä 650,000 preussiska thaler. Detta belopp motsvarar den summa, för hvilken skada tillfogata, och skall förhöjas efter en närmare beräkning af skadan, hvaremot det möjliga öfverskott, som han efter den lemnade skadeersättningen uppkomma, skall bli återbetaldt. Af ofvannämnda summa falla efter företagen repartition 50,000 thaler på Veile, och skall detta belopp oförtöfvadt erläggas till ledaren för reqvisitionskommandot, majoren vid westphaliska jägarebataljonen v. Beckedorff, om man vill undvika militåra tvångsåtgärder. Högqvarteret i Veile d. 28 April 1864. Wrangel Den jutska befolkningen vägrar att utbreda de begärda summorna och de preussiska trunnarna hAAH 33 1 2