Göteborgsposten – 6 maj 1864, sida 2

åter upptände vaxljusen som blifvit utsläckta af en vindstöt ... don Pedro har förgifvit sig sjelf. Roger betraktade, blek och med svetten i pannan, denne man på hvilken giftet redan utöfvade sina förskräckliga verkningar. — Men, sade han, hvilket intresse har denne man som jag icke känner, som jag aldrig gjort något ondt... Osmany afbröt Roger: — Det är till hr Brixworth, till hvilken jag nu vill afgifva svar, sade han. Min herre, fortfor han i det han vände sig mot bankiren som stod stum af häpnad, min herre, det kreditbref ni betalat var underskrifvit för tre år sedan af huset Nunez, Alvar Ciie i Madrid, är det icke så? — Jo, min herre. — Lignor don Pedro, till hvilken det blef vär nadt, anlände till Edinburg i början af Maj månad 1774, stället för att fara öfver till Amerika, såsom hans vid sagt er (Osmany pekade på den salske hidalgon, som vred sig af smärta i sin fåtölj med hoptryckta läppar och vanstäldt ansigte). Sålunda i stället för att begifva sig till Amerika, företog han sig en fotvandring genom Skotland. En natt blef han mördad af denne man ni ser här. (Forts.)