Göteborgsposten – 6 maj 1864, sida 1

Han öppnade dörren till stora salongen. — Mina herrar, sade han, må de som ha hållit på mig, förlåta mig. — Ni har förlorat? sade sir Arthur Rood. — Jag har förlorat. Det uppstod en rörelse bland sällskapet. De förlorande betalade under det de brummade; de vinnande voro: hänryckta öfver don Pedros skicklighet. Denne ville aflägsna sig. Men då han skulle taga afsked inträdde en ny personlighet. — På min ära! utropade sir Arthur Rood, se här en gengångare. — Hvem vet? svarade den nykomne. Vid åsynen af denne sent anländande medlem, bleknade don Pedro — sir James — under sin mask, och Roger sjelf darrade plötsligt. — 8e der naboben Osmany, sade sir Edward Tompson, den mest exentriske gentleman i de tre konungarikena. Osmany, ty det var verkligen han, helsade på sällskapet och sade: — Mina herrar, man har talat om ett visst parti schack för mig. — Det är speladt. — Ah! — Och se här segervinnaren, sade Roger, som uppmärksamt betraktade Osmany. Han visade med handen på don Pedro. Den falske hidalgon helsade.