Göteborgsposten – 6 maj 1864, sida 1

sekund längre än markisen beböft för att böja sig ned och söka upp ringen med rubinen. Icke destomindre hade under dessa få sekunder af öfverraskning och overksamhef, en arm sträckts in genom detta fönster, som så häftigt öppnats och ändrat glasens plats. Markisens flyttades framför don Pedros fåtölj, och den sistnämndes vid sidan af markisens börs. De båda spelarne satte sig ånyo. Utanför dörren afvaktade vadhållarne otåligt resultatet af partiet. Roger och don Pedro hörde deras hviskningar. — Ni säger sålunda, återtog Roger, att min ärade kusin ångrade sina brott och önskade återvända till England? ! — Ja, ers nåd, och jag skulle kunna garantera hans uppriktighet. — Jag råder er, sade Roger med lugn, att icke på hans ånger äfventyra hvarken er heder, er förmögenhet eller ert hufvud, och för att uttrycka mig ännu tydligare, dricker jag nu för att min högtärade kusin, sir James Asburthon, må bli hängd! Med dessa ord tömde han sitt glas i ett drag. — Amen! utbrast don Pedro såsom tillägg, och liksom Roger tömde han sitt glas. Partiet hade gått hastigt framåt under detta samtal. Don Pedro var öfverlägset skicklig i detta spel. Roger förlorade allt mer och mer terräng och snart var han både schack och matt. Då reste han sig och yttrade till sin motståndare med hela artigheten hos en förnäm man: — En så god lektion för femhundra pund, min herre; let är ju så godt som för ingenting.