Göteborgsposten – 4 maj 1864, sida 1

j ingå, nog af att undersökning af laglig mynlighet egt rum för att få reda på ett försvunret och sannolikt mördadt barn. Den nya Djurgårdsteatern står nu nästan ärdig och länge torde det ej dröja förr än vi gen få fröjda oss åt mll Roos m. fl. Om lyckan ir god torde nästa års sommar denna teater comma att innehafvas af Göteborgs teatersällskap, ja, det var på vippen att det skulle fått let denna sommar. Då hade naturligtvis Humlegården fått ligga nere. För det Göteborgska sällskapets uppträdande på Humlesården finnes nemligen ett törargeligt item. När hr Stjernström tillät sina sujetter att afskrifva och begagna Mindre teaterns repertoir fästade han dervid det förbehåll, förmodligen af courtoisie mot k. teaterdirektionen, att sällskapet ej skulle få : Stockholm uppföra de på Mindre teatern gifna pjeser. Sällskapet måste således å Humlegården bjuda blott på nyheter, hvilket nog torde ha åtskilliga svårigheter med sig; men får sällskapet Djurgårdsteatern nästa sommar behöfver det ej bry sig om vilkoret mera, ty Djurgården hör ej till Stockholm, utan till Danderyds skeppslag, och i Danderyd måtte man väl få gifva Mindre teaterns pjeser! På k. scenen har Montjoye uppförts några gånger med stort bifall från publikens sida; hvilken publik heller icke varit njugg på beröm för detta i moraliskt hänseende mest lumpna skådespel man på länge sett. bet är endast den aktade recensenten i Dagbladet (Talis Qvalis) som vågat säga rent ut sin tanka om denna pjes, de andra hafva med lätt hartass strukit öfver, ej ned, detta hr Feuillets opus, efter hvars åseende hvilken Camelia som helst har den tillfredsställelsen att kunna utropa: Ser ni, mitt herrskap, hon som inte var gift, hon var den enda hederliga qvinnan i pjesen! Med sådana sens-morales utträttas tvifvelsutan mycket, mycket ondt. Men pengar förtjenas och det är ju hufvudsaken! — Bland nyheter i teaterväg torde jag få nämna att hr Arlberg blifvit tillbjuden platsen såsom intendent vid lyriska scenen; det beror endast på hr Arlberg sjelft om han vill mottaga den eller icke. — Uppsagda äro till d. 1 Juli mamsellerna Hammarfelt och Harling samt hr Sandstedt. En nyhet vågar jag bestämdt påstå det vara för allra största delen af Göteborgs samhälle att två belöningar i medaljväg äro att motse för dem som tillhöra Göteborgs jagtsällskap. Vår utmärkta medaljgravös fru Lea Ahlborn har nemligen af nämnde jagtsällskap fått beställning på tvenne medaljer, den ena för utmärkt jagtvård den andra för rofdjurs fångst begge på åtsidan prydda med Göteborgs vapen med jagtemblemer samt å frånsidan med en ekelöfskrans. Ett rykte som uppträder med bestämdhet säger att hr Aug. Blanche försålt sin litterära andel i Illustrerad tidning till fru Emilie Carln och hr J. G. Carlen, hvilka hädanefter skola redigera tidningen, dock med bidrag af Blanche. Första Maj-festen är slut. Ett ganska dugtigt snöfall under större delen af e. m. tyckes böra ha afkylt alla dessa majlystne, tror ni, men trots snön och trots den otrefliga väderleken var dock Stockholmaren på sin plats — på Djurgården. Inga kungligasyntes till, utan skall den egentliga majfesten ega rum Kristihimmelfärdsdag. Stora menniskomassor hvimlade dock på Djurgården. Hasselbacken serverade middag åt mer än 500 personer. Musik hördes från förlustelseställenas paviljonger, ganska många vårkostymer hade vågat sig ut, — den hvitklädda qvinnan, mill G—, var nu äfven den som gjorde mesta uppseendet genom sin gaziriska vårutstyrsel — en massa menniskor belägrade värdshusen såsom vanligt, pojkar skränade ursinniga vid åsynen af polismästaren Wallenberg, hpositiver med obligata barnröster pinade ut femörena ganska qvickt, en tysk herre visade en ofantligt stor tafla i åtta å tio fält med de allra ohyggligaste hålshuggningar. Under den hemska taflan stod skrifvet: Turkiska Grusamhet och Ädelmod eller den i Slaveri förde Christen med sitt barn, Historie utaf Akhalzits Belägering gennom Turkarne i Året 1829, en fast ömkelig historia, tycktes det; en välklädd ung man utan ben insamlade rätt snällt; slagsmål, färsköl och karameller, hundfröjd och blåsippor, ungefär så var vår Maj-fest. resten får ni tänka er. W-d. Göteborg d. 4 Maj 1864. Kongl. salut gafs sistl. gårdeg till firande af H. M:t konungens 38:de födelsedag ; desslikes flaggade i hamnen och å revieret liggande fartyg, jernbanestationshuset, navigationsskolan och andra offentliga byggnader,