Bref srån Stockholm. Gorrespondens till Göteborgs-Posten). Den 1 Maj 1864. Ni skulle ha sett hvilken ofantlig menniakomassa, som i onsdags e. m. ända från kl. 3 stod hoppackad på Skeppsbron, hufvud vid hufvud hvart man vände sig. En kylig nordanflägt for litet oartigt fram med damernas kinder, som, det kan ej nekas, antogo en svagt himmelsblå ton; samma nordan tog sig den friheten att spela in under dubbelschawlarne, att sätta parasollerna i en vaggande rörelse — men hvad betydde väl allt detta, hvad betydde några hundrade katarrher m. m. för nöjet att få helsa välkommet till Stockholm det nyförmälda hertigliga paret, att på tåspetsarne få uppfånga åtminstone skymten af den nya ginnans vajande hvita plymer, med ett ord att få se, såsom hr Stiftsprovst Jensen i sin ÅVelkomsthilsen yttrade, Prins August komma tilbage med en huld, livsalig Mage. Det var oändligt god tid man hade att anställa