Göteborgsposten – 30 april 1864, sida 1

in genom de ominösa portarne. Sedan hr Hartkopff nedsatt priset för arbetare och deras familjer till 50 öre person, tro vi att mången af dessa icke skulle göra oklokt uti att tillbringa några lärorika timmar af söndagen i detta museum. Början at dagens krönika skildrade åtskilliga sätt att tillbringa Första Maj eller som man säger skaffa sig en glad dag-. Må det vara oss tillåtet att i slutet som motstycke dertill upprulla en tafla ur den tattiga, men ärliga, anspråkslösa och förnöjsamma verld, som sjerran från dagens buller, lidelser och äflan framlefver ett obemärkt, men icke desto mindre måhända inom en trängre sfer gagnande och verksamt lif. — Vid Nygatan i Haga har under loppet af åtskilliga år bott en nu 73 år gammal enka, efter en sjötullvaktmästare vid namn Lindberg. Eftor sin aflidne make har hon åtnjutit en årlig pension af 66 rdr och af Fattigförsörjningen har hon erhållit 2 rdr i månaden, summa summarum 90 rdr om året, Det är ju ej mycket, men derpå lefver emellertid gumman runda året om! Detta skull säkerligen förefalla mången obegripligt, t. ex. den som vid en lukullisk måltid kan låta, utom de öfriga vinerna, korkarne springa ur ett dussin buteljer champagne (å 71, rdr -90 rdr). Det är dock ett faktum att gumman under årets tolf månader lefver för nämnde summa. Må man icke tro att hon kanske bor hyresfritt, har matdagar 7 gånger i veckan hos vänner och bekanta eller sår understöd af barn eller slägtingar. Ncej. hon åtnjuter intet sådant understöd och har endast ett barn, enka som hon, hvilken lefver i Stockholm i lika torftiga omständigheter som modren. Af sina 7 rdr 50 öre i månaden betalar hon 3 i hyra till det folk, der hon hyrt in sig; de återstående 1 2 rdr användas till mat och skoplagg. Ty till sin öfriga toilett — hören det I Evas döttrar, som tillbringen era förmiddagar hos Ahlbergs, Lichtenbergs eller Leviens — till sin öfriga toilett använder hon föga eller intet. Hon nyttjar år efter år samma plagg, men hon är aktsam om dem (hon är ej utsatt för såseller vinfläckar på sina klädningar!) och derföre äro de ännu i dag lika snygga och propra som för 10 år sedan. Ja, tack vare törnöjsamhet och en måttlig lefnad, förenad med en hos qvinnan aldrig bristande förmåga att kunna gitva äfven de mest obetydliga och värdelösa föremål en prydlig och angenäm snitt och form, skuile man då man ser den 73-åriga gumman knappast tro att hon hun nit stort längre på lifvets bana än mången efter sista modejournalen utstyrd dam dun certain åge. Men under det att tills dato den gamla sålunda tyst och fridfullt dragit sig fram under sin ensamma ålderdom, öfverraskades hon d. 10 dennes af en olycka, af den eldsvåda, som då utbröt i Haga, tättintill hennes bostad. Hon bodde nemligen i sjukhusföreståndaren Göthes hus och hann i brådskan och villervallan endast att så sina gamla trogna gångkläder räddade. Men det öfriga af hennes lilla bohag, bestående af en byrå, jemte deri förvarade linnekläder etc., två kastruller och — en kaffepanna, uppslukades af de giriga lågorna. Visserligen står nu gumman icke helt och hållet blott och bar, ty som sagdt, gångkläderna räddades, men det öfriga, linnet, strumpor m. m., byrån och kastrullerna och den kära kaffepannan!... Att ingenting af detta var brandförsäkradt torde knappast behöfva tilläggas, lika litet som att det skall falla sig svårt för den stackars enkan att vara dessa effekter förutan. Skulle derföre någon ömhjertad person inom detta samhälle vilja bidraga till att återförskaffa henne hvad hon genom branden förlorat, torde han eller hon godhetsfullt inlemna gåfvan under adress Enkan Lindberg på denna tidninds annonskontor, der äfven hennes nuvarande bostad uppgifves för den, som tilläfventyrs sjelt skulle vilja besöka henne.