Göteborgsposten – 29 april 1864, sida 1

min förman och ej kan det så länge jag står under hans kommando. Roger rynkade ögonbrynen. — Nåväl! sade han, jag antager er afskedsansökan. Säg nu, min herre, med hvem vill ni korsa er värja? — Med er, mylord. — Ah! det är ... med mig ... — Ja, mylord; jag vill hämnas. — Hämnas? — Jag hoppas, sade Lionel, att ers nåd ej åter påsätter den mask han bar för tio dagar sedan, då han lemnade mig såsom död på gatan i London med axeln genomstungen af en värjstöt. Roger betraktade Lionel uppmärksamt. — På min heder, sade han, jag tror ni är vansinnig! — Nej, mylord. — och ni påstår, fortfor markisen, att jag slagits med er? Ett bittert leende sväfvade på Lionels läppar. Oh! sade han, jag vet att markis Asburthon är ur stånd att blottställa en qvinna. Roger höjde på axlarne. Lionel fortfor att småle med ett spefullt uttryck. — Jag har haft äran säga er, mylord, att jag hade brådtom att afsluta denna affär. Jag anhåller derföre att ni säger mig hvar eller när jag kan få möta er och om det behagar er att återgifva mig denna nyckel, som jag ej