Göteborgsposten – 29 april 1864, sida 1

A xXEE belägna i Masthugget, hvilken fråga före medio af Maj månad torde vara af stadsfullm. afgjord, uppstod en längre diskussion, hvilken inleddes af hr Blomstrand, som föreslog att krogar icke skulle få finnas inom 200 alnar trån stadens gräns mot Majorna. Hr Philipsson yrkade att ingen annan inskränkning skulle ske, än den som förut är gjord. Hr Bark ville att krogarnes antal i Masthugget skulle, till hämmandet af det derstädet herrskande superiet och de förekommande oordningarne, inskränkas till 2, högst 3. Tal. skildrade förhållandet som högst bedröfligt. Arbetaren lägger hellre ner sin aflöning på krogen, än han använder den till verkligt trängande behofs afhjelpande. Hr Philipsson ansåg, att man genom att inskränka utskänkningsställenas antal ingalunda skulle vinna det åsyftade ändamålet. Desto större skulle freqvensen bli på de ställen som blefvo bibehållna. Trodde att om polisen fullkomligt uppfyllde sina skyldigheter vid ötvervakandet af ordningen på dylika ställen mycket skulle vara vunnet. Vore den nuvarande derstädes stationerade polisstyrkan icke tillräcklig, borde antalet af poliskonstaplar ökas. — Hr E. G. Lindström instämde. Hr Bark förnyade sin uppmaning om borttagande af åtminstone 3 utskänkningsställen och i deras ställe upprättandet af matställen utan utskänkning af spirituosa. Hvarföre kunde man icke följa det helsosamma föredöme som Majornas kommun gåfve? Hr Reuterskiöld trodde att dermed icke mycket vunnes. Sade sig hafva inhemtat, att orsaken till de isynnerhet om söndagarne herrskande oordningarne på utskänkningsställena i Masthugget, härledde sig derifrån, att de på starka drycker begifna af befolkningen i Majorna då i stora massor infunno sig på stadens i Masthugget belägna utskänkningsställen och dervid sammanträffade med de ordinarie kunderna, hvarigenom många anledningar till oordningar uppstode. Skulle man vilja rentaf upphätva utskänkningsställena i Masthugget, skulle de säkerligen innan kort uppväxa vid Pustervik. Tal. hyste för öfrigt icke stora förhoppningar om att inrättandet af s. k. nykterhetsvärdshus skulle bidraga till afhjelpande af missbruket af spirituosa och anförde exempelvis Göteborgs ängkök, hvilket, oaktadt arbetaren der kan för billigt pris erhålla goda och tillräckliga måltider, dock, emedan han på samma gång icke kan så sig en sup, just af de arbetande klasserna vore mycket litet besökt. Hr Fleetwood förordade inskränkning, ty vill man minska superiet bör man söka upphätva tillfällen till öfverlastande. Hr C. Dickson ville att man icke skulle vidtaga några restrictiva åtgärder. Trodde att det vore klokast att läta utskänkningsställena vara der de bäst behöfvas. Hr Hedlund yttrade att man icke uteslutande borde påbörda de arbetande klasserna smaken för starka drycker. Spirituosa ha blitvit en nödvändighet för alla klasser. Trodde icke att bränvin, måttligt njutet, vore en skadlig dryck. Vid anställda experimenter har det visat sig att maltdrycker vore vida skadligare. Hvad ångköket beträffade, så hade dess direktion törhända nu funnit olämpligheten at förbudet mot bränvinsutskänkning och skulle såkerligen upphätva det, om den icke vore bunden af föregående beslut. Tal. ansåg att den rätta vägen till motarbetande af missbruk, icke voro några absoluta förbud utan tillseendet af att en god ordning herrskade på utskänkningsställena. Hr Philipsson trodde att man icke hade så särdeles grundade skäl att klaga öfver ut