Göteborgsposten – 27 april 1864, sida 1

— Jag känner honom verkligen, svarade bankiren, men tviflar på att ers nåd finner honom i London! — Ah! utbrast don Pedro misslynt. i — Han bör i dag på morgonen ha rest till sitt slott: i Lancashire. i — I dag på morgonen? i — Han sade åtminstone så till sina vänner i Unityklubben sistlidne natt. Ordet Unityklubben kom don Pedro att göra en 10 relse. — skulle min herre, sade han, vara medlem af detta sällskap? — Ja, svarade herr Brixvorth. Kanhända skulle ers nåd åstunda att bli föreställd der? — Alldeles. — om ers nåd, återtog bankiren, ville åtnöja sig med min anspråkslösa ledning i hertigens af Clives frånvaro. h! mycket gerna, svarade don Pedro. . i — I så fall ställer jag mig till ers nåds disposition. — Don Pedro tackade herr Brixworth utan att förlora sin ton af beskyddande värdighet och stämde möte med honom till klockan half tio samma afton. Bankiren skulle komma och hemta honom i sin vagn. Den sistnämnde aflägsnade sig och don Pedro blef ensam. Då steg han upp och gick att betrakta sig i en spegel. — På min heder, mumlade han, denna gång på mycket god engelska och utan minsta brytning på spanska, jag har undergått en fullkomlig förvandling; jag vill bli