Göteborgsposten – 26 april 1864, sida 2

ders skull ha upprättelse och fullkomlig upprättelse. Denna Dyppelseger bör ej få sväfva som en hotelse öfver londonerkonferensen: den britiska diplomatien bör med så mycket mera kraft taga de besegrades försvar, som det är dess långsamhet och egoism, preussiska armen har att tacka för sin seger, Vi tro icke, att de makter, som biträda konferensen, kunna nu annorlunda än för åtta dagar sedan bedöma Danmarks rättigheter och sina egna skyldigheter. Den tid är slut, då den starkastes lag, alltid åberopad, tillät, att segrarens svärd kastades i den vågskål, der ett folks öden ordnades. Fastän krossadt vid Dyppel, har Danmark icke desto mindre i Europas ögon qvar sina rättigheter: sjelfva dess nederlag bör vara för Danmark en ny rättighet till aktning och vördnad af de makter, som undertecknat 1852 års fördrag. Ar icke i sjeltva verket denna händelse ett förfärligt precedensfall mot dessa diplomatiska arrangementer, som afslutats utan garantier och hvilka lemna i den ene eller andre kontrahentens skön den nations heder, som man trott sig beskydda? SAntingen skall londonerkonferensen förbereda för framtiden nya förvecklingar och nya strider, eller ock för framtiden resa en oöfverstiglig mur mellan danska monarkien och den tyska ärelystnaden. I förra fallet skall den unde inflytandet af de smärtsamma händelser, som timat vid Dyppel, och nedbryta ett helt folks värdighet; i senare fallet skall den göra rättvisa åt en seger, som med lätthet vunnits öfver en liten arme. i det den gör folkviljan till basis för de nya fördrag, med hvilka Europa vill bevara den danska monarkiens rätt. Opinion nationale säger derom: I denna stund försiggår inomy Europa allvarliga ting. Rom arbetar på att tillintetgöra de nationåla kyrkorna, och srormakterna uppbjuda allt, för att sluka de små staterna. Tilläggom. att det franska inflytandet minskas genom dessa tendensers seger. Låtom oss kasta en blick tillbaka på den gamla monarkiens politik. Det låg i dess traditioner, att skydda den nationala kyrkan mot ultramontanernas sträfvanden och de små staterna mot de stora monarkierna. Denna politik tillförsäkrade Frankrike talrika och tillgifna anhängare, såsom Carlettanerna, Navarenserna, Skottarne, de af Carl V hotade italienska hertigarne, Tysklands protestantiska furstar, de flamländska och holländska insurgenterna. böhmarne, danskarne och svenskarne. Denna politik var oss städse gagnelig, och vi fullföljde den, då vi gåfvo Grekland och Belgien vårt skydd, då vi 2855 försvarade Turkiet och 1859 Piemont. Vi skulle med beklagande se, om denna politik uppgåfves, hvilken motsvarar såväl våra traditioner som principerna för vår revolution. Vi veta mycket väl, att de makter, som brutit ned Polen och Danmark och hotat furst Couza, ej ha någon lust att angripa Frankrike; men våra moraliska gränser äro hvarje dag en skottafla för otroliga angrepp, men vi tro likväl icke, att det ensamt lyckas vår diplomati, att förskaffa oss och den rättvisa sak, som äfven är vår, nödig upprättelse. Med anledning af det möte till uttryckande af sympatier för Danmark, som hölls i Newcastle d. 31 sistl. Mars, har bestyrelsen för Marsföreningen i Köpenhamn afsändt till mayorn i nämnde stad, mr Heley, följande skrifvelse: Till Mayorn i Newcastle upon Tyne. Sir! Berättelsen om det under Edert presidium d. 31 Mars i Nevcastle hällna stora offentliga mötet har nätt Danmark och har örverallt blifvit mottaget med glädje och tacksamhet. Edra medborgare uttala sina sympatier för Danmarks folk under det tappra motstånd, som det nu gör mot de fiender, hvilka hafva gjort ett infall i dess land, och uppfordra den engelska regeringen till att följa en kraftigare politik i den danska frågan. Vi hafva med erkänsla läst Edra bestämda resolutioner och de varma uttalanden, som motivera dem; den omisskänneliga genklang, som de funno i församlingen har styrkt vårt hopp och ökat vårt mod. Undertecknade bestyrelse för en politisk förening, hvars uppgift det är att verka för häfdandet af Slesvigs karakter som ett gammalt danskt land och för bevarandet af det konstitutionela band, som nu knyter det till de rent danska kronländerna, äro förvissade om att vi tala icke blott i denna förenings namn utan på hela det danska folkets vägnar, då vi härmed sända Newcastles borgare vår varmaste tack för deras kraftiga och otvetydiga uppträdande. Vidlyftigheten och långträdigheten af den strid, som vårt fosterland för med Tyskland hade nästan blifvit ett ordspråk, det invecklade och frånstötande i den såkallade slesvigholsteinska saken gaf äfven politici af facket icke blott en slags rätt till okunnighet om sakens egentliga sammanhang, ja, till och med ett välkommet tilifälle att dölja denna okunnighet bakom djerfva påståenden om orätt på ömse sidor. Derifrån och endast derifrån måste det härröra att sjelfva utrikesministern i England ger sig till att tala om att vår aflidne konung, grundläggaren af Danmarks frihet, skulle hafva gjort sig skyldig till misshandling af sina tyska undersåter, då det är allmänt kändt att man i intet gränsland i Europa har delat så lika mellan de olika nationaliteterna som just i Slesvi Derifrån och derifrån allena måste det äfven hö ra att samma minister ger sig till att som förkastlig karakterisera den nödvändigblifna författningen, hvars hufvuduppgift det är att under friare, mera utvecklade former häfda den redan förut bestående konstitutionela förbindelsen mellan de danska kronländerna som ett af Tyskland oafhängigt helt. Med tillfredsställelse mottaga vi nu såväl från England som från andra fria länder bevis på att våra fienders planer, trots deras systematiska hemlighetsmakeri, äro genomskådade. De sista händelserna måste fullkomligt ha afslöjat Tysklands afsigter. Det står nu klart för Europas ögon att Tyskland vill lösrycka från Danmark icke blott det tyska förbundslandet Holstein utan äfven det urgamla danska kronlandet Slesvig. Deri kunde de tyska furstarne och det tyska folket blifva eniga änskönt de köpte enigheten på bekostnad af sina egna principer. Demokrater hafva plötsligen blifvit försvarare af den falska och för längesedan bortsälda legitimiteten, hvarpå den ausustenborsske bretendenten pockar. Furstar som i sina egna hem trampade friheten och nationaliteten under fötterna uppträdde som förkämpar för konstitutionella och nationella rättigheter i konungens af Danmarks rike. Den tyska nationen respekterar ingen annan nationalitet än sin egen; dess oupphörliga sammanstötningar med italienska, magyariska, polska och danska grannar bevisar tillfyllest detta. Skapandet af en tysk flotta, Tysklands upphöjelse till sjömakt kräfver tillträde till hafvet, för denna chimdre skall Danmark, en af Europas äldsta sjömakter, uppoffras. Derföre utsträcker Tyskland, begärligt efter Kieler