Göteborgsposten – 26 april 1864, sida 1

af ett kreditbref stäldt på huset Brixvworth Å Son, det rikaste bankirshus i staden. Jägaren sade sannt, ty sedan den ädle hidalgon tagit sitt bad och ombytt drägt, begärde han penna och bläck och skref till herrar Brixworth Son för att underrätta dem om att han var innehafvare af en vexel på dem. Det var hotellvärden sjelf som åtog sig att bära denna biljett till de rika bankirerna. Efter den skildring hotellvärden gjort för dessa herrar af don Pedro y Rentes y Sandovals personlighet och furstliga manör, tänkte ge att det vore god ton att ej invänta hidulgons visit, men deremot begifva sig till honom med en portfölj späckad af bankonoter. Det var hr Charles Brixworth, fadren, som begaf sig till hotell Hannover. Han fann don Pedro liggande på en divan i det han lekte med berlockerna i sin urkedja som skimrade af rubiner. Don Pedro mottog herr Brixworth med beskyddande värdighet. — Min herre, sade han, jag är innehafvare af ett kreditbref på ert hus, hvilket blifvit mig lemnadt af huset Nuner, Alvar och Cie i Madrid. — Är summan betydlig? frågade hr Brixworth. — Fem tusen pund sterling. Ett minne tycktes fara genom bankirens hjerna. — Ah! Bade han, våra korrespondenter i Madrid ha verkligen nämnt något om ers nåds ankomst. Don Pedro bugade sig. — Men det är nära två år sedan, återtog bankiren — Det är sannt, sade don Pedro. (Forts.)