Göteborgsposten – 26 april 1864, sida 1

stödde sig då han kommit på marken på ett rör med stor guldknapp. — se der en man som bör vara millionär, tänkte hotellvärden. Denna personlighet var brun nästan oljefärgad; hade mycket svart hår och skägg; han sade några ord med stark sydländsk brytning, men på tillräckligt god engelska och förkunnade att han åstundade det bästa rummet i hotellet, tilläggande att han skulle betala som en furste. Hotellvärden gaf honom genast titeln af hans höghet och bugade sig dubbel för att mottaga hans befallningar. På samma gång trodde en af jägarne det vara sin pligt att upplysa hotellets egare om de titlar och den rang som tillkommo den utmärkta personlighet, som gjorde dem den äran att värdigas nedstiga vid hötel Hannover. Det vari sanning ingen mer eller mindre än don Pedro y Rentes y Sandoval y Lucienda da Sylvanha Pepol, grand af Spanien, första klassen, som återkom från en resa till polarländerna. Jägaren tillade: — Min ädle herre har lika många millioner som namn. Ifrån detta ögonblick rådde stor uppståndelse i hötelj Hannover. Man försummade sina öfriga hyresgäster för att uteslutande sysselsätta sig med don Pedro y Rentes y Sandoval y Lucienda da Sylvanha Pepol, grand af Spanien etc. ete. Och som jägaren var språksam, underrättade han hotellvärden det hans ädle herre ombytte drägt och lät gifva sig ett bad, att don Pedro var innehafvare