Göteborgsposten – 26 april 1864, sida 1

nånga affärsmän här på platsen, men icke af lem som ha mera intima relationer med Ham)9rgerhusen. Inom slutet af nästa månad lära de reormer inom Banken, som sistförsamlade ständer Heslutade, vara genomförda. Verkställigheten var, såsom fallet är med alla reformer, varit sanska kinkig; men gått för sig väl och ganska snabbt förmedelst rådman Björcks haWilitet. Sedan hans mission sålunda är fullbordad, ärer han skola afresa till någon tysk badort, vilket läkarne enträget påyrkat. Man tror itt antingen professor Selander eller kapten Skogman vid hr Björcks afresa blir verkställande direktör i Banken, och att rådman Björck vid sin återkomst icke vidare vill bibehålla den ganska mödosamma befattningen. Emellertid äro alla ense om att han äfven i nämnde betattning nedlagt stora förtjenster. Huru svårt det är att verkställa reformer, ifven de obetydligaste, har nyligen genom ett exempel bekräftats. En tjensteman kom för någon tid sedan in på postkontoret, som är ganska trångt och obeqvämt, för att inlemna ett rekommenderadt bref. Han hade hatten på sig, och blet genast antydd att presentera sig der med blottadt hufvud. Tvist uppstod, ord vexlades — och han klagade deröfver hos Generalpoststyrelsen, som ogillade begge parternas yttranden, men berättigade enhvar derefter att i expeditionslokalerna få hafva hufvudbonaden på. — Deröfver hafva gubbarne i posten blifvit mäkta förtörnade och letat upp ett konungabref etthundrasjutio år gammalt, deri stadgas 8 daler silfvermynts böter för den som genom hattens påsättjande i Contoiren, bryter vår respekt. Se der huru svårt det är att reformera! v. S. Göteborg d. 26 April 1864. Konferensen, I går skulle denna märkliga konferens på allvar börjas, hvilken hittills utmärkt sig för att ega alla kriterier af en komplett farce. Vi ega naturligtvis ännu icke någon kännedom om hvilken ställning, som de olika makterna vid densamma intagit under den nödiga, af etiketten påbjudna presentationen. Men man kan likväl af hvad som föregått nästan med fullkomlig säkerhet draga den slutsatsen, att de felsteg vår regering begått, då hon underhandlat om saker, hvilka hon vetat sig ej kunna uppfylla — vi antaga detta fallför att icke vara tvungna att hänge oss åt tanken, att ett öppet löftesbrott begåtts —, nu återkommer liksom alla Nemesis gisselstraff i mångdubblad vedergällningsform. Det finnes säkerligen få som vilja, utan att ha biafseende fästadt vid egna materiela fördelar och egoistiska beräkningar, påstå, att ej den moraliska tryckning, som länge hvilat lik en mara på nationen vid åsynen af denna kamp mellan en som vi kalla vår broder och en annan som vill döda honom för att taga arf efter honom, nu kännes djupare än någonsin. Folkets sunda förnuft dömer ofta, kanske oftast, hastigare än statsmannens finkänslighet i alla advokatyrens slingerbultar. Den allmänna meningen har redan insett, att, om vi skola nu och framgent hafva något att säga inom makternas råd angående Danmarks och med samma äfven Skandinaviens öde, så måste vi vara beredda på, att med våra ord kunna i hvad ögonblick som helst förena handling. Vi ha — skälen må nu vara hvilka som helst — ej gjort det. Vår regering har skrifvit, pratat och lofvat guld och gröna skogar; men då handlingens stund kom, visade det sig, att skrifterna ej voro skrifna med sympatetiskt bläck, att pratet var ett prat i vädret och löttena sjelfva väder — låtom oss beteckna allt