Göteborgsposten – 21 april 1864, sida 1

— Och i öfvermorgon skrida vi till receptionen. Jean hade spetsat öronen vid Rogers namn som en stridshäst vid ljudet af trumpeten. Då de två hemlighetsfulla personerna aflägsnade sig, smög han sig efter i gräset för att ingenting förlora af deras konversation. Plötsligt stannade de och den ene yttrade hastigt till den andre: — Aha! min bästa vän, ni älskar miss Ellen. Den till hvilken denna fråga ställdes gjorde en rörelse mycket uttrycksfull och svarade: — Än ni sjelf då, ni blir helt blek och förvirrad när ni möter henne. — Det vill säga att vi äro rivaler? — Nästan. Den förste återtog: — Detta skulle vara ett godt tillfälle för oss att duellera; hvad tänker ni om det? stället och timman äro gynnsamma. — Ja. Men ni glömmer att vi båda tillhöra Unityklubben och sålunda af våra statuter äro förhindrade att slåss. — Det är sannt. — Vet ni att sir Robert Walden inbjudit mig till din i morgon? — Mig också. — Ah! — Anar ni orsaken till denna plötsliga förändring? ty ni vet att den hedervärde baroneten med svartsjuk