— Jo hit, min bäste onkel: jag föreslår er en handel; om ni vägrar skola vi icke tala vidare om saken, och jag låter er handla som er godt synes. Miss Ellens ton var fast och beslutsam. — Se här mitt varulager, fortfor hon: markis Roger skall afsäga sin ställning till förmån för Lionel; huru? det rör endast mig. — Godt! sade sir Robert. Och hvad begär du i utbyte? — Att ni i morgon tager ert hundkoppel och reser att jaga i skotska bergen, hvarest ni har ett präktigt slott. — Nå, sade sir Robert efter en stunds. tystnad, om jag samtycker att aflägsna mig och lemna dig full frihet att handla, hvad skall du göra? — Jag skall göra Lionel till markis Asburthon inom en månad. En blixt af glädje visade sig i gentlemannens ansigte. — Affären är afslutad! sade han i det han reste sig: jag skall befalla fram min jagtvagn före klockan tio, och klockan tolf skall jag vara på väg till Skotland. — Ni är förtjusande, sade miss Ellen i det hon framräckte sin panna, men sir Robert tryckte endast hennes shand och gick genast. Då baroneten kommit upp på sitt rum, ryckte han af högra handens handske, kastade den i elden med vämjelse och stod några ögonblick stum och orörlig med ansigtet doldt i sina händer. En tung suck banade sig väg ur hans bröst, och han mumlade mellan tänderna: Det är