Göteborgsposten – 16 april 1864, sida 2

Från Utlandet. Under det allmänna osäkerhetstillstånd, som nu råder i Europa och hvars enda ventil, för utsläppande af den nästan alltför starkt komprimerade förskämda luften, konferensen är ämnad att bli, är det naturligt att den politiska notismarknaden är flau. Allt är på ytan en sammangyttring af ijäsningsprocess stadda ämnen; men under ytan gå stora vågor, hvil kas riktning man ganska lätt kan skönja. Man torde alldeles i grund misstaga sig, om man tror, att Frankrikes kejsare ännu uppgifvit sitt kongressförslag. Ettdera kongress eller enropeiskt krig, så lödo hans ord, hvilka han uttalade i Frankrikes namn. Man torde i allmänhet böra härvid fästa mera uppmärksamhet än man gör. Frankrikes antagande af konferensen angående blott en af de sväfvande frågorna är märkligt; ty det visar, att å denna konferens ämnen skola komma på tapeten, hvilka skola genast ställa emot hvarandra de båda läger, som nu dela Europa. Frankrike skall utan tvifvel uppställa till förberedande förhandling nationalitetsfrågan, såsom grund för vidare diskussioner angående den danska frågans lösning. Men på en sådan. grund kan hvarken Ryssland, Österrike eller Preussen ingå; ty alla tre skulle då kunna i hvad stund som helst befara den polska frågans afgörande i enlighet med samma princip, och det kunna de, med sina åsigter, ej medgifva. Om ej tyska förbundsdagen deltager i konferensen och godkänner 1851 och 52 årens öfverenskommelser som basis, skall Frankrike ej heller godkänna en sådan, emedan den skulle åter lemna fältet öppet för ett nytt röfvaretåg mot Danmark. Och det är temligen säkert, att förbundsdagen ej godkänder nämnda basis, Deremot skulle det kunna vara möjligt, att den antager nationalitetsprincipen för erhållande af omröstning i åtminstone Sydslesvig, och vi skulle då ha framför oss skådespelet af tyska förbundet som allierad till Frankrikes uppfattning, under det Tysklands båda stormakter söka bekämpa den. Det virrvarr, som härigenom måste uppstå, visar tillräckligt, att