Göteborgsposten – 14 april 1864, sida 2

sta: Helsingborg och Råå, riktiga Eldoradon för allt hvad smugglare heter. I Helsingborg bedrifves icke allenast smuggleri af dansk sprit utan derjemte, i icke obetydliga partier, af rom och cognac, men märkvärdigt nog göras sällan några beslag på desse tvenne senare varor. Frågas nu, hvad skall väl ägeneraltullstyrelsen vidtaga för åtgärder? Svar: jo, först och främst skall den ordentligt aflöna kustbevakningen, det är hufvudvilkoret; sedan skall den ha tillräckligt manskap på de större, för smuggleri misstänkta. orterna och vidare skall detta manskap alltid vara på flyttande fot, transporteras efter I 4 2 månaders tjenstgöring från det ena stället till det andra; har detta icke åsyftad verkan, så bör ingenting kunna hindra generaltullstyrelsen att hos K. Maj:t begära nödig militärstyrka, samt inqvartera denna på dylika orter och på deras bekostnad, 2 a 3 månader i sender. Man kan vara säker på att smuggleriet derigenom ganska hastigt skall försvinna, ty då den oskyldige lika väl som den skyldige drabbas af denna inqvartering, så blir snart den verklige smugglaren angifven. Ins. är fullt öfvertygad om att man icke behöfver mer än en gång vidtaga en sådan inqvartering, ty säkrare bevakning, än den som derigenom uppstår, kan troligen icke generaltullstyrelsen anskaffa. I Helsingborg finnes ju dessutom militärstyrka förlagd och det behöfves troligen icke mera än en enkel anmälan, för att derifrån erhålla handräckning. Må man hos K. Maj:t anhålla om att landshösdingeembetena måtte ålägga kronobetjeningen hvar i sin ort att med allvar och nit beifra lönnkrögeriet och den olofliga bränvinshandeln; må man pliktfälla och straffa några. det blir en varnagel för de andra, och på så sätt hinner man slutligen till målet. Ins., som uuder förliden sommar var närvarande vid det nationalekonomiska mötet i Göteborg, hade der tillfälle höra de af hr generaltulldirektören meddelade praktiska upplysningar rörande värdet af i riket insmugglade varor. Ins. var då och är ännu i dag öfvertygad om att dessa siffror äro långt större, och var vid ifrågavarande tillfälle flera gånger frestad att vederlägga dem, men ville af naturliga skäl inför så måna främlingar icke gendrifva chefens för Sveriges tullväsende uppsifter och i sin rätta dager blotta sakernas tillstånd. Hvad blef emellertid resultatet al öfverläggningarne i denna fråga på det nationalekonomiska mötet? Ingenting; atminstone kunde Ins. ickei det hela finna någonting annat än en temligen obehöflig undfallenhet mot danskarne, men gud bevars, de voro ju gäster, eet gick ju då icke an att komma med några påståenden, icke ens önskningar, som måhända kunde såra dem. Det enda kloka förslag Ins. på hela mötet i ämnet hörde uttalas, var det af en aktad dansk, konsul Hage, ty han föreslog ett radikalt medel, neml. att man hos danska regeringen borde söka få utverkadt, att ingen s. k. drawback måtte af nämnde regering beviljas på mindre än hela fat, och först då skulle den erhållas, när det företeddes bevis om att varan blifvit lossad på uppgifvet ställe. Detta vore ett stort steg framåt och skulle, om icke helt och hållet, dock i betydlig mån, upphäfva smuggleriet. Ins. hörde det oaktadt ingen af svenskarne, hvilka frågan dock närmast rörde, upptaga detta goda förslag och är fallt öfvertygad, att nu i denna stund ingenting hvarken från generaltullstyrelsens eller vår regerings sida gjorts, för att hos danska regeringen få detta förslag realiseradt. Efter allt hvad hr generaltulldirektören yttrade kunde man icke uppfatta annat än att han ansäg smuggleriet på kusten vara så obetydligt, att man icke borde fästa sig dervid. Men om icke annat, så borde åtminstone allt det onda och demoraliserande som smuggleriet utöfvar på hela kustbesolkningen ligga vederbörande så mycket om hjertat att de åtminstone gjorde några försök att hejda det onda, innan det helt och hållet tager ofverhanden och för att utrotas slutligen erfordrar så stränga åtgärder, att måhända tusentals familjer blifva bragta till tiggarstafven. —A Z! svv———— KA LL xo.