— Vi veta att det är fråga om att mottaga en ny medlem, men vi känna ej ännu hans namn. — Mina herrar, svarade presidenten, recipienten heter markis Roger Asburthon. Bland de närvarande hördes ett sorl, hvilket kunde tagas för bifall. — Om det är fråga om markis Roger, yttrade en af de närvarande, tror jag att vi kunna förkorta profven. Markisens tapperhet är så väl känd, att... Presidenten ålade med en åtbörd den talande atttiga. — Mina herrar, yttrade han, innan någon diskussion börjar, bör jag med några ord erinra er om ändamålet med vårt sällskap. De tolf medlemmarne i komiteen bugade sig till tecken af bifall. — Vi ha ålagt oss som en skyldighet att straffa engelska aristokratiens fel mot etiketten att förfölja all försummelse af elegansen, att rycka masken af falska gentlemen, att skydda de verkligen ädelborne mot deras fiender, de ofrälse, och att med ett ord vaka öfver att ingen af adelskapets lagar någonsin ohelgas eller brytas mot. — Ja, det är våra stadgars ord, inföllo flera af de närvarande. — Nåväl, mina berrar, återtog presidenten, ett mycket allvarsamt fel, jag vågar till och med säga ett brott, skall nu för eder angifvas. Det handlar om en iäfventyrare, en zigenare, som skall ha lyckats att sitta sig i stället för en pär af England. (Forts.)