Göteborgsposten – 12 april 1864, sida 2

de France. Ah! om ni visste hvilken bedragare denne man är, som förföljer mig med en förhatlig kärlek ... Cynthia darrade, ty miss Ellen sade detta med ett nttryck af beundransvärdt väl spelad uppriktighet. — Jean de France älskar mig, fortfor miss Ellen, och har beslutat sin rivals förderf! Må Roger vara eller icke vara er son, må han vara zigenare eller förnäm herre, han har nu en oblidkelig fiende i Jean de France, er bror, som bedrager er liksom han bedrager markis Asburthon, spelande en ovärdig komedi ... Nu, gå! gå att förena er med er högt älskade bror och konspirera tillsammans med honom för Rogers förderf. Jag skall ensam strida mot er alla, ty jag älskar honom, kom noga ihåg det, och jag skall veta att afslöja alla edra mörka intriger! Miss Ellen steg åt sidan för att låta Rogers mor gå förbi. Cynthia var rörd; hon hade likväl styrka att beherrska sig och taga några steg mot dörren. Men då hon stod i begrepp att öfyerstiga tröskeln, fattade miss Ellen lifligt hennes hand och sade med en egen hänförelse: — Om ni älskar er bror, Cynthia, så försök att vända honom från den väg han beträdt; jag är blott er qvinna, men jag skall vara stark nog för att försvar: min lycka! Cynthia stannade ånyo; hon var vankelmodig, oct hennes hemlighet höll på att undslippa henne. Plötsligt hörde man ljudet af en galopperande häst, och en sekund derefter stannade hästen drypande af svett framför porter till villan. — Hvar är miss Ellen? frågade en flämtande röst.