Göteborgsposten – 12 april 1864, sida 1

— Nu, sade den maskerade mannen, skall ni lemna mig er värja. — ÄUvarföre: Ä i — Så föreskrifva våra stadgar. Roger löste af sitt värjgehäng och lemnade undergilvet från sig sin värja. — Ni bär ej annat vapen på er, hvarken pistoler eller dolk? — Nej, sade Roger. Ä — Gå då, sade den maskerade i det han stödde sig mot porten till familjgrafven. N Roger inträdde. Han såg i sjelfva verket två grafvar af svart marmor, öfver hvilka lågo två statyer af hvit marmor, hvilka sågo ut som lik; men han gick sin väg fram utan att durra och fann den anvisade trappan. Roger steg ned i mörkret, ett trappsteg i sender, i det han maskinmessigt räknade trappstegen och gick med försigtighet. Trappan hade sextionio trappsteg. Då han trampat på det sista kände han en fuktig sand under sina fötter. Han tog tre steg framåt; plötsligt fattades han af en iskall hand. — Hvart går ni? sade en dof röst. — Dit, der man väntar mig, svarade den unge mannen utan att bli förskräckt. — Gå! sade rösten. Roger fortsatte sin väg. Han gick under fem minuter framåt på måfå i det han utsträckte händerna framför sig och flera gånger frågade han sig om han ej nästa ögonblicket skulle nedfalla i ett bråddjup. Slutligen mötte