Göteborgsposten – 9 april 1864, sida 2

ö 1-111154( 115461195 Sandhamn, lägo i Thorsdags derstädes 12 sartyg at olika nationer. Kanholmstjorden är ren, men innanför denna fjord är isen ännu körbar. KUR 11 UIIdCIIUKCUCIODU 118G411 Danmark. Sönderborgs bombardement. Skräckskådespelet af Sönderborgs bombardement fortfar alltjemt och den tör en vecka sedan ännu så vackra och behagliga staden utgöres nu nästan endast af en rykande iskhög. Det är en ny och betecknande illustration till våra dagars civilisation, hvilken vrider och vänder sig under egoismens och materialismens dy, utan förmåga att kunna befria sig från densamma. Men misströstom ej om sanningens och det godas slutliga seger; Sönderborgs askhögar skola kanske bli det rika och närande gödningsämne, som skall framdrifva knopparne till helt andra händelser. Säkert är, att den allmänna opinionen inom Europa redan vändt sig med en ny tillökning af harm och ovilja mot det grymma Preussen, som betriar? genom att förstöra och tillskrifver sig vunna segrar genom fega ölverrumplingar och våldsverk mot försvarslösa menniskor. Uurudan skall väl andan bli inom den konferens, som vill ätaga sig att mäkla fred ett par dagar etter evt sådant dåd? Kan man väl tro, att Preussen vill freden, då det med hyckleri, hvilket endast kan anstå en stat hvars existens är ett rofferi, förklarar sig hugadt för sin del biträda freden, på samma gång dess krigare i det främmande landet erhålla befallning, att bränna och sköfla fredliga innevånare till lit och egendom? Det är mer än en skamlighet, det är uselhet. Danska agbladets korrespondent på Als skrifver under d. 3:dje d:s: Då jag i går skrer från Sonderborg, var bombardementet af denna öppna stad ännu endast börjadt. men i dag har det fortsatts med ökad styrka; jag har mast följa många innevånares fördöme och förlagt mitt qvarter till Augustenborg, jemte ett par engelska korrespondenter. Det var en otäck natt vi hade i Sönderborg. Första delen deraf tillbragte jag tillsammans med alla mina engelska kolleger i en sal i norra ändan al staden, sysselsatt liksom de med att skritva; senare lade vi oss ned pa bara goltvet. insvepta i våra kappor, och försökte blunda. Men jag kunde ej tå sömn i mina ögon. Ständigt ljöd utifrån kanonernas dofva dån, och jag väntade mig i hvarje ögonblick få se en granatstump eller en hel granat komma in genom väggen, sönderkrossande allt i sin väg och kanske sårande en eller flera utat oss. En af mina främmande vänner gick under ett litet uppehåll i elden på aftonen ned till sitt förra logis, som han utrymt för att sluta sig till oss, men hvilket han dock tänkt återtaga för natten. Han fann rummet upptyldt af grus och mursten; ett stort hål i muren rakt öfver hans säng betecknade det ställe, der en granat farit in och der den skulle ha krossat honom, om han legat i sin säng, och bädden vid motsatta väggen, der hans kKkontubernal skulle legat, var alldeles undandold under murstycken. Han låg ej den natten i sitt gamla logis. -Kanonernas dån fortfor hela natten, och på söndags morgon fortsattes beskjutningen med fördubblad styrka. Det var nu ej längre blott några enstaka granater, som tlögo. en hvar tredje eller fjerde minut, in öfver staden; nej tio å tolf stycken i minuten kommo brakande, flammande, kringspridande död och fsörders. De röda flammorna slogo upp i luften, den svarta röken hvirflade upp mot himlen, de törtirande lågorna brännde upp, hvad granaten sjelr icke slagit i sönder. Fienden sigtade isynnerhet på slottet och rådhuset, men de stodo båda oskadda, trotsande fiendens kulor liksom Dyppels qvarn, le plus brave des braves senare har rädhuset, jemle qvarteren deromkring, förstörts). Många byggnader i grannskapet blefvo deremot dels ramponerade af granater, dels förtärda af elden. Och de offer af lif och lemmar, som de dödsbringande granaterna kräfde, voro ej så få. Tyvärr äro bland dessa flera civila. Jag har ännu icke kunnat få reda på huru många; men man har exempelvis sagt mig, att en handtverkare och hans syster påträffats döda båda i deras rum, och att en köpman sårades, under det hans bodgosse dödades i butiken. Jag såg i går flera soldater införas till sjukhuset, en del med mycket svåra sår; en hade mistat en sot, en annan båda benen, en tredje hade fått magen upprifven. Deras skrik genljöd i aftonens stillhet, då umbulanccsoldaterna råkade att gifva en liten knuff åt båren, under det andra lågo der stilla, döende eller döda. Qvinnor svimmade vid denna syn, och äfven mån med starkare nerver mäste rysa derosver.