Göteborgsposten – 9 april 1864, sida 2

: 3 Ä DE — kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Den i thorsdags började marknaden har ännu ej varit utmärkt af betydligare stölder, såsom eljest brukar vara fallet vid dessa på sista versen sjungande folkfester. Af de stölder som begåtts var emellertid en eller rättare sagdt upptäckten af densamma kuriös nog och utgör ett slående exempel på — ref. måste här citera Herman Bjursten — -Ödets lek-. I thorsdags inkörde en yngre dräng vid namn Aug. Petersson här i staden för att i sin mån bidraga till marknadsomsättningen. Den vara han utbjöd var dock endast sand. Handeln gick derföre trögt. hvarföre han fann sig föranlåten att gå upp i husen och utbjuda densamma. Kom han så upp i ett hus på Norra Hamngatan, ser trenne dörrar med nycklarne tande. öppnar den ena och finner rummet tomt. Pa väggen hänger ett silfvercylinderur med thy åtföljande kedja af samma metall. Aug. Petersson kunde gudnas icke emotstå frestelsen, smög sig in i rummet, förflyttade klockan i sin ficka och gick ut, lemnande dörren öppen efter sig. På denna senare omständighet berodde hela den sammankedjning af händelser som slutade med att förflytta honom till cellfängelset. Utan att besvära sig med att ytterligare utbjuda sin sand der i gården bega sig Aug. Pettersson i väg — men olyckligtvis för honom icke till en annan marknad. Medan Petterson gjorde sin fangst var den som lefver och regerar i nyss omnämnda rum, betjenten Olsson. inne i det intilliggande köket, der en smörhandlande vid namn Petter Hansson för tillfället befann sig, uppgörande smöraflä En af de i köket innevarande pigorna gick händelsevis ut i förstugan, fick dervid se Olssons dörr stå öppen och nämnde detta för O. Denne som undrade härpå gick in i sitt rum och fann då genast sin klocka vara sin kos, hvilket föreföll så mycket underligare. som O. blott tio minuter förut varit inne på sitt rum och då sett uret hänga på rätter plats. Petter Hansson drog öronen åt sig, föreställande sig att misstankarne möjligen kunde falla på honom och en åtföljande smörbonde. Vid efterhörande nere i gården, der några pigor stodo och tvättade, upplystes det dock att kort efter det Petter Hansson och smörbonden gått in hade äfven en yngre karl, klädd i svart mössa, brun rock och piska, gått upp, men nästan omedelbarligen återvändt, hvarföre man med allt skäl kunde antaga att denne okände vore gerningsmannen. Petter Hansson, som är smålänning och således en slipad rl, tänkte vid sig sjelf att han nog skulle se upp, ifall han observerade någon, som vore klädd lika med den ofvanbeskrifne. Det ofvan berättade tilldrog sig vid middagstiden i thorsdags. Omkring kl. 4 befann sig Petter Hansson i ett smörbondqvarter, omgifven af mer eller mindre delikata smörqvantiteter, då en yngre karl derstädes inträdde och frågade Hansson om han ville byta sig till en klocka. Den som framställde denna proposition hade liksom den förmodade tjufven svart mössa och piska, men deremot icke brun utan svart rock. Petter Hansson, i hvars hufvud den bortstulna klockan spökade, mönstrade genast sin man, men den svarta rocken zjorde dock. att han ej visste hvad han skulle tro. Den bortstulna klockan hade han dock aldrig sett. För att emellertid skaffa sig ljus i saken, svarade han på den okändes framställning, att han väl kunde ha lust att byta klocka, ty den han