Göteborgsposten – 9 april 1864, sida 1

——— —— sedan de urder en längre tid trampats under ötterna, det oaktadt dock svårligen lära kunS na undgå att blifva piskade, — huru ljnfligt och vederqvickande är det icke då att låta de ljumma, men tyvärr ofta förrädiska värfläktarne spela in genom de vidöppna fönsterna! Går man en tidig morgonqvist och promenerar på någon at våra Hamngator, blir man utan tvifvel vittne till huru, liksom när en mäktig furste eller potentat gör sitt intåg, från ( hvarje våning svajar diverse mer eller mindre brokiga och rena föremål. Visserligen härrör denna ovation endast från raska och oförtrutna tjensteandar, hvilka med nit och entusiasm hängifva sig åt den uppskakande sysselsättningen att vädra och från dam befria gardiner, borddukar och andra skapade ting, men hvad betyder det på det hela taget, ja, ändå: Jag hälsar dig frediga flagga, ty äfven du tillkännagifver, på ditt sätt, att sippornas och violernas gyllene tid är i antågande! I tidningarne börjar man nu äfven att upptäcka de sedvanliga tillkännagifvandena från bad-, brunnssamt kalloch varmvattenskurinrättningar inom och utom vårt kära fosterland. I anledning häraf torde det icke vara ur vägen att i tid påpeka ett mera än en gång omordadt ämne, hvilket, det är sannt, ur egoistisk synpunkt sedt, egentligen icke rör vårt samhälle, men så mycket mera dem, som på esina utflykter ur boet oundvikligen måste passera natten och kanske äfven dagen inom, figurligt taladt, Göteborgs murar. Vi mena hotelloch rum för resande-förhållandena inom vår goda stad. Lika säkert som det är, att under sistl. sommar vid de perioder, då Göteborg är som mest besökt af resande, eller badoch brunnsterminernas aflösningstid, en mängd personer voro nödsakade atti brist af tak öfver hufvudet kinesa på gatan, under det att mångfaldiga våningar skulle mot en måttlig afgift kunnat vara till deras disposition, lika säkert är det att i år samma förhållande skall inträffa, om icke lämpliga åtgärder i tid vidtagas. Det är sannt, att värden på hotel Göta Källare en gång för alla tillkännagifvit att hos portieren derstädes adresser på lediga privata rum kunna emottagas och erhållas, i händelse hotellerna skulle vara öfverfyllda, och detta är nu godt och väl; men vi frukta dock at många skäl att detta icke är tillräckligt att jemna detöfverklagade missförhållandet. Deremot är det antagligt att om 2:ne adresskontor at någon företagsam person inrättades, det ena -id Skeppsbron och det andra i närheten af jernvägsstationshuset, dit hugade spekulanter såväl på att uthyra som att förhyra passande lägenheter, kunde hänvända sig, detta skulle leda till alla kontrahenternas ömsesidiga belåtenhet. Den sedvanliga vårmarknaden har under veckan äfven försiggått, låtom oss hoppas, för sista gången. Det föga lif som rådt under densamma, knappast så mycket som å en vanlig torgdag, har varit ett tillräckligt bevis på marknadernas obehöflighet både för allmogen och stadens invånare. Eget nog skulle den väckta motionen om marknadernas afskaffande härstädes, på sjelfva marknadsdagen förekomma hos stadsfullmäktige; men dessa hade visligen passat på att, antagligen för sista gången, jouera af ett litet marknadslof och sammankomsten måste af brist på det stadgade antalet närvarande ledamöter uppskjutas till nästa måndag. Som vanligt ha under marknadsdagarne bondfulla hästbytare under högljudda skrän och d:o svordomar bidragit till att göra passagen isynnerhet öfver Kungstorget till Nya teatern hindersam och nära nog lifsfarlig, åtminstone sedan skymningen inbrutit. På tal om lifsfarliga passager må med all befogenhet framställas den frågan, hvem 7 var roten och upphofvet till den grop, som för några dagar sedan var gräsd å det förut redan tillräckligt skröpliga kaserntorget och hvilken, utan hinder af stängsel eller andra småaktiga försigtighets-anstalter mot möjliga olyckor, inbjudit den oförsigtige vandraren till att på ett hastigt, om icke precis just så lustigt sätt bli qvitt några af sina, måhända till förargelse varande extremiteter — eller med andra ord att bryta halsen af sig. Hvilken myndighet det än må vara, det hade varit hardt nära alt den kunnat få åtminstone 2 menniskolif på sitt samvete, enär I person verkligen fallit uti denna i ett välorganiseradt samhälle högst oväntade fälla och dervid blifvit tillsogad icke obetydliga skador, isynnerhet i ansigtet, samt derjemte en åkare med sin kärra varit nära deran att köra ned i den förrädiska grafven. Om vi icke misstaga oss, är det vid vite förbjudet att öfver natten sådana, för ett eller annat ändamål, uppkastade gropar få stå öppna, och förbållandet blir då desto besynnerligare. I denna tidning påpekades en gång ett enkelt och