Göteborgsposten – 8 april 1864, sida 1

Aprilnarri. I Wermlands-Posten berättas, att Karlstads stifts lärarekår d. 1 dennes råkat ut för det missödet, att deras lönetertialer, som då skulle utfalla, ej ingingo, hvarigenom de försatts i ej ringa förlägenhet. — Om vi ej hört allt för galet lärer det finnas ett annat stift, der lärarne vid elementarläroverken äfven alltsom oftast råka ut för liknande missöde. Norrköpings societetsinrättning kommer, enligt vid senaste bolagsstämma sattadt beslut, att upphöra d. 1 nästkommande Oktober, och egendomen att försäljas. Det förmäles icke att någon annan motsvarig inrättning i stället kommer till stånd. En familjtafla från Köpenhamn. En frivillig från Örebro lemnar under d. 31 Mars till Nerikes n. Allahanda följande skildring af familjelifvet i Köpenhamn under närvarande dagar: Genom en händelse hade jag blifvit bekant med en ung dansk, anställd vid finansdepartementet, hvilken vänligen inbjöd mig att hos sin moder och sin styffader, professor W. dricka tå och der passera aftonen sista dagen före min afresa till regementet, förlagdt i Sönderborg nära Dyppel. Då jag innerligt saknade familjelifvet och gladde mig åt lyckan att få kasta en blick uti ett danskt hem, så mottog jag bjudningen med tacksamhet. Kl. half åtta begaf jag mig till Filosofengang N:o 00, och blef af min unga vän hrr Henri V. införd uti hang familj och presenterad för flere äldre herrar och unga damer, alla svartklädda till följd af den ännu pågående kungsorgen. Alla voro flitigt sysselsatta, fingrarne gingo som lärkvingar, kan du gissa, hvad de gjorde ? Jo, repade charpi åt de sårade jenserna. Äfven jag deltog i arbetet; men det gick slätt, emedan dertill fordrades ett visst handlag och tålamod. Konversationen, hvari alla deltogo, var mycket liflig. Frun i huset beklagade, att den (danske kvinden icke var så modig, som den polska, som sjelf med gevär och sabel deltog i frihetsstriden; herrarne talade politik, och flera frågade: Naar kommer svenske Hiren? Under det att jag konverserade med professor W. som sjelf är en berömd poet och ifrig skandinav, om litteratur, målares och bildhuggares alster i Norden, framträdde till mig en fröken V., min väns syster, och, helt öfverraskande, bad mig emottaga och under striden vid Dyppel bära ett par mycket vackra och sköna pulsmuddar, stickade af henne sjelf Att jag blef rörd och med endast en handtryckning och några få, hjertliga ord kunde uttrycka min tacksamhet, må ej befinnas underligt. Kl. 10 bjöd jag armen åt värdinnan vid utmarschen till matsalen, der en riklig tesup var uppdukad. Vårt svenska smörgåsbords talrika små asietter gingo flitigt ur hand och i hand. Vi suto nemligen alla till bords. Jag blef bjuden både Åsnapsen, öl, portvin och svensk punsch, hvilken senare äfven damerna läto sig väl smaka. De skrattade mycket, då jag omtalade, att jag jemte några andra svenskar samma dag på en restauration, efter matsedeln, hade reqvirerat en rätt med namn af -beenlöse fuglenx, under förmodan att detta skulle vara någonting särdeles rart, och i stället blefvo vi öfverraskade af att serveras med helt simpelt kallops. Portionerna voro så stora, att 4 personer kunde bli mätta af hvardera. Vi orkade ej äta något, utan sade blott: fack! om vi hade denna kallopsen i baracken vid Dyppel om 8 dagar; men detta hör till de fromma önskningarnes antal. Efter supen fortsattes charpirepningen till kl. half 12, då en ganska ansenlig hög deraf blef inlagd i en korg, hvarelter jag tog afsked, innerligt tarksam för en angenäm afton i ett danskt hem. Frivilliga till Danmark. I dagarne hafva afrest till Danmark för att ingå i dess arme följande personer: underlöjtn. vid Nerikes reg. Lindencrona (efter erhållen permission); s. d sergeganfen A R HöckertskomakarenRse