Göteborgsposten – 7 april 1864, sida 1

— ——— drs sen, hvilka han ställer framför alla andra både andliga och verldsliga. Så länge han är husegare i Upsala, uthyr rum till kristligt sinnade studenter och har hr Sundvallson till rival vid riksdagsmannavalen, blir första budordet i hans riksdagskatekes: allt för Up: sala. Det är klart att blotta tanken på ett universitet något annanstädes beläget inom Sverige än vid Fyris-stranden, är honom en styggelse, och yrkandet på ett universitet i hufvudstaden hänför han obetingadt under de sju dödssynderna. Innan Upsalas specialintressen blifvit så utvecklade som fallet var vid den sistförflutna riksdagen, var hr Henschen ofta en varm vän af reformen i liberal riktning, allenast besluten om desamma fattades på pricken som kan ville, ty i motsatt fall var det icke sällsynt att han väl i principen gillade förslaget, men vid den slutliga voteringen röstade mot detsamma på grund af formella betänkligheter. I formerna eger hr H. också mycken styrka. Ett på oriktigt ställe i ett utskottsbetänkande eller i ett protokollsutdrag anbringadt komma, undfaller aldrig hans uppmärksamhet, och han försummar då aldrig att efter en lång, med många mellanmeningar späckad, motiverad ingress påyrka, att det på villoväg komna kommat skall genom ståndets definitiva beslut förflyttas på sin behöriga plats, i sammanhang hvarmed han äfven yrkar att respektive medstånden skola vänligen inbjudas att om samma beslut sig förena. Vid sistförlidne riksdag ställde hr Henschen sina reform-sympatier i direkt beroende af Upsala-intressena; om de förra icke i ringaste mån och på aflägsnaste håll menligt inverkade på de senare, så var det icke hr Henschens fel derest en reform förkastades. Hr Henschens uttalanden i afseende på det af regeringen framlagda förslaget till nationalre presentationens ombildning äro mästerstycken, ett vademecum för dem som vilja motverka förslagets antagande vid nästa riksdag. Han började sitt långa yttrande med en lika varm som uppriktig vän af representationsreformen — och på samma sätt börja alla som äro emot reformens antagande — men han hyste dock vissa betänkligheter mot det framlagda förslaget, hvilka han dock hoppades skulle kunna undanrödjas ehuru han icke visste huru det skulle kunna gå för sig. Och så anförde han dessa betänkligheter med en så fyndig samvetsgrannhet, att den skulle gjort sjelfva Ignatius Loyola heder. Mellan raderna kan man dock läsa att en representationsförändring egentligen är vår nye Loyola en skräck och en styggelse derföre, att den kan i en framtid blifva Upsala till något mehn, — och derföre bör förslaget falla, blott principen erkäanes — tycker hr Henschen. Det är en besynnerlig ödets lek att hr Henschens ärade kollega, hr Sundoallson, äfven till anletsdragen har en förvånande likhet med den ryktbar vordne Grewesmöhlen. Hr Sundvallson eger en god portion af den senares demoniska energi: samma hänsynslöshet, samma mordacitet och nästan samma. uttryckssätt finner man hos begge. Följer man hr Sundvallsons offentliga verksamhet både såsom utgifvare at tidningen Upsala och såsom representant, och sammanställer man härmed det obestridliga faktum att Grewesmöhlen är för längesedan död, så kan man vara frestad tro på möjligheten af en själavandring, eller på hvad allmogen i åtskilliga provinser kalla gengäareHärofvan har blifvit antydt, att de medel: br S. använde för att utestänga rådman Henschen från och sjelf blifva vald till riksdags man för Upsala, ur ingen synpunkt betraktade