Göteborgsposten – 6 april 1864, sida 2

sQlhade den sörsigtige landsfadern, kurfursten af Uessen, låtit konsignera 2 bataljoner intanteri i kasernerna och utdela 30 skarpa patroner åt shvarje man. Folkmassan skingrades dock lugnt. — I Bremen samlades 2,000 personer på skjutbanan; här antogs äfven en resolution, att senaten borde instruera sin Frankfurtergesandt att påskynda arfföljdsfrågans afgörande och uppträda så skarpt och energiskt att hvarje missförstånd blefve undanröjdt. 1 Mänchen samlades 10,000 personer; då vädret var dåligt och man ej kunde promenera, strömmade folket till det slesvigholsteinska mötet, der man med en beundransvärd enighet antog de bekanta resolutionerna. — Motsvarande berättelser hafva ingått från Stuttgart, Mannheim, Offenbach, Marburg, Dessau, Weimar, Närnberg o. s. v. Ett särskilt intresse erbjuda de slesvigholsteinska mötena af samma datum i Preussen, emedan här folkpartiets ställning till den Bismarckska politiken inblandas i saken och många bekanta personligheter uppträdt. På åtskilliga ställen har man ej antagit de Frankfurtska, utan sjelfständiga resolutioner, I Breslau antogs af en talrik församling: 1. Kriget med Danmark kan endast genom ett fullständigt genomförande af den slesvigholsteinska statsrätten och augustenborgarens arssföljd, erhålla ett värdigt afslutande; 2. Folkets rättsmedvetande och Preussens ära fordra efter så mycken blodsutgjutelse, att detta mål slutligen blir uppnådt; 3. Det är nödvändigt, att skyndsamt sammankalla den slesvigholsteinska ständerförsamlingen, på det att det genom folkets lagliga organ må kunna bestämmas gentemot utlandet, att endast den fullkomliga skiljsmessan från Danmark betryggar landets rättigheter. I Stettin deltog den bekante liberale Schultze-Delitzsch i förbundshandlingarne. Man antog Frankfurterresolutionerna. men tillade: Åtven genom en lycklig framgång i den utländska politiken kan den preussiska deputerade kammarens ställning till regeringen icke förändras ; endast införandet af författningsenliga förhållanden kan brmga fäderneslandet lycka. I Hagen uppträdde deputeranden Hasenclever och föreslog, att man skulle fråga den preussiska regeringen, i hvad ändamål våra söners och bröders blod uppoffras; men hans förslag föll igenom. I Dortmund antogs följande tillsats: Den rätta borgen för fäderneslandets oafhängighet och okränkbarhet ser tyska folket endast i ett tyskt parlament-. Deputeranden Becker anmärkte bland annat, att den slesvigholsteinska frågan från första början varit en måttstock för rättstillståndet i hela Tyskland; alltsom det gick fram eller tillbaka i det stora fäderneslandet, slog man om i behandlingen af denna stora fråga. Deputeranden Läning framhöll, att det feodala partiet, armen, adeln och Kreuzzeitung, nu jubla och anse folkets deltagande i armens öde vara en vinst för sig; men folkets mening gentemot reaktionen är alldeles oförändrad. Dr Löwe, den bekante författaren och talaren från deputerade kammaren, anmärkte, att förnämsta felet ligger i Tysklands Vielstaterei; häraf följer det bedröfliga förhållandet, att Österrike och Preussen nu icke föra kriget å Tysklands vägnar, utan som stormakter. En förbundsreform är endast möjlig genom ett tyskt parlament, som är utrustadt med makt, med makt och med makt! (ihållande bravorop). I Preussen söker reaktionen nu göra sig ett politiskt kapital af det danska kriget och prisar militärorganisationen ( konungens älsklingsverk) som förträfflig; men man kan likväl af det närvarande kriget se, att reorganisationen ej skyddar landtvärnsmanskapet mot inkallande, liksom det är ett faktum, att en anmärkningsvärd mängd landtvärnsofficerare funnit sin död i kampen. Församlingen åtskiljdes under ett lefve tör Slesvig. Såsom läsaren finner af denna redogörelse, är rörelsepartiet inom Tyskland i full verksamhet. Skall Förbundsdagen kunna lita sig till det af Österrike och Preussen lofvade stöd ål dess småfurstar, i händelse de skulle hemsökas af en revolution, om Förbundsdagen biträder en konferens med ändamål att på ett annat sätt bevara Danmarks integritet? Eller skall den åter gifva vika för denna inre rörelse, hvilken nu smekes med folkomröstningskaramellen af Frankrike, och våga motsätta sig stormakternas önskan om konferensen? Härpå skola de närmaste dagarne afgifva det vigtiga svaret, och af det beror i mycket gestaltningen af Europas öde. Times korrespondent i NewYork skrifver under d. 18 mars, att sydtrupperna förbereda en agressiv rörelse in i Maryland. Nordarmeens öfverbefälhafvare general Grant har tillkännagifvit, att hans högqvarter är förlagdt till Potomacarmeen. General Sherman esterträder honom i befälet öfver armöen i vester. General Barks är i rörelse, antingen emot Mobile, såsom några påstå, eller emot Öfra Louisiana eller Arkansas, hvilket är sannolikare. ess i ooo ERE