Göteborgsposten – 5 april 1864, sida 2

TT —— ä — — —— 2 ——— misstänkta. Lionel kände så väl till hotellet och trädgården. — År det ni Lionel? sade hon halfhögt. Mannen i kappan gick då beslutsamt fram till henne. På tre stegs afstånd stannade han. — Det är jag, sade han. Miss Ellen utstötte ett anskri af förskräckelse; hon hade kännt igen Jean de Francees röst. Först tänkte hon fly och tillkalla hjelp, men denna tanke hade hon blott för ett ögonblick. Hon förblef orörlig och inväntade sin fiende. — Kom då närmare, sade hon, jag väntade er. Jean de France tog de tre steg som skilde honom från den unga flickan och lade handen på hennes axel. Miss Ellen blinkade ej, tog ej ett steg tillbaka, hon fingrade endast med sin högra hand på fästet af den dolk hon hade gömd under sin klädnings rika veck. Jean fästade på henne en brinnande blick. i — Om ni kommit för att döda mig, Jean, sade miss Ellen med köld, så är tillfället gynnande. Min onkel är borta och domestikerna ha gått och lagt sig. Zigenarkonungen hade väntat sig förskräckelse; denna kallblodighet förvirrade honom. — Det kommer derpå an, sade han. — Ah! ni har ej beslutat er ännu? Nåväl! låtom oss samtala Kommer ni med underrättelser från den vackra Elspy? En blixt af hat lyste i Jean de Francees ögon; men; miss Ellens ord, dessa gäckande ord som inneburo en upp