Ny Spetsbergsexpedition. I Tromsö tidende skrifves d. 16 sistl. Mars: Hrr Toell och Nordenskjöld, medlemmar af den örra svenska vetenskapliga expeditionen till Spetsbergen, ämna att instundande sommar öretaga en ny resa dit. Deo lära gifvit order m befraktning af ett fartyg härstädes, med rilket de i början af Juni ämna anträda resan. Expeditionens förnämsta ändamål skall vara en närmare undersökning af Storfjorden ych väl öfverhufvudtaget att suplera de iaktagelser som gjordes under förra resan, Svensk sjöoflicer i fransk tjenst. D. 26 Mars ankrade i Triest. franska fregatten Themis, hvilken är bestämd att utgöra hederseskorten åt österrikiska fregatten Novara, som skall öfverföra kejsaren af Mexico till sitt nya rike. Å Themis, som lärer vara en af de prydligaste fregatter i franska krigsflottan, är äfven kommenderad löjtn. vid svenska flottan Christiersson, hvilken erhållit tillåtelse att tjenstgöra i franska marinen. Vedexport till Danmark. Från Danmark skrifves, att priset på ved tillfölje af kriget med Preussen betydligt stigit och att man fruktar en ytterligare stegring. Denna fruktan synes dock vara obehöflig, då Sverige ganska lätt kan leverera det förråd af bränsle, hvilket tillförene hemtats från Preussen. En god början lärer redan ha skett enär på senaste tiden från Sverige till Danmark anländt flera laster ved och ännu flera äro att förvänta. Sverige och Frankrike. En korrespondent från Paris har till ett par svenska tidningar insändt några uppsatser ur de båda parisertidningarne ,,Presse och Journal des Debats, hvilka afråda Sverige från allt aktivt deltagande i danska kampen. Dessa båda organer äro, isynnerhet den förra, fredsvänner quand meme, och det är i en synbar medvetenhet af att Sverige-Norges uppträdande måste indraga äfven Frankrike aktivt, som de afråda oss från delcagande i kampen. Emot dem ha ett par af franska regeringens officiösa organer uppträdt, och särskilt innehåller Pays en uppsats, ur hvilken vi här meddela: Nu då det är en afgjord sak, att lösningen af frågan angående hertigdömena är öfverlåten till svärdet, hör man alla fråga, hvad Sverige ämnar göra. Skall det beveka sig af den beundransvärda fosterlandskärlek, som eldar Danmark till ett så hjeltemodigt motstånd, och bestämma sig att infria de löften om bistånd, som det gaf vid början af den nu pågående striden, eller skall det svika sin naturlige och traditionele (sic) allierade och låta Danmark kämpa allena med sina egna krafter? Journal des Debats råder i förening med Presse kabinettet i Stockholm att välja den sistnämnda politiken. Det tillkommer, enligt vår tanke, Sverige ensamt att bedöma, hvad dess intressen såväl i närvarande ögonblick som i framtiden kunna fordra af det, och vi vilja hvarken råda till krig eller fred. Sverige bör sjelft veta och sjelft besluta, hvad det bör göra under nuvarande omständigheter och med hänsyn till kommande eventualiteter. Men på grund deraf, att vi ej fordra att gifva Sverige råd, äro vi både berättigade och förpligtigade att pröfva de grunder, som Journal des Dådats gör gällande till fördel för en neutralitetspolitik, hvars förnämsta och kanske enda stödjepelare i Stockholm är grefve Manderström. Vi nödgas då bekänna, att allt hvad der blifvit anfört, snarare förekommer oss vara svepskäl än betydande argumenter, och att hvartdera af bladets bevis härutinnan kan med stor styrka och på ett ocmotståndligt sätt vändas emot nämnde blad sjelft. Journal des Debats säger, att när två nationer, som äro så mäktiga, så fruktade och så rika på hjelpkällor som den franska ech den engslska nationen, anse det för klokt att bevara neutraliteten, kan man icke annat än frånråda Sverige, som är långt mindre mäktigt, fruktadt och rikt på ressurser, att våga sig in i en strid, som ej angår detsamma, isynnerhet då det är i okunnighet om hvad Ryssland skulle göra, när de svenska soldaterna satts i land i Jutland och Slesvig. Vi kunna först och främst lugna J. des D., i afseende på det öde, som Sverige skulle gå tillmötes, ifall det, då det hade ilat till Danmarks hjelp, skulle .3—— —W —