Göteborgsposten – 31 mars 1864, sida 1

ögonblick lade tiggerskan båda sina händer på hennes tinningar. Oyamia kände att dessa bänder voro fuktiga. — Jag heter Dai-Natha, yttrade hon, och emedan du är syster till Jean de France, denne bandit, som stulit guden Sivahs skatter, må du veta att jag en dag i den håla der skatten var gömd lät honom dricka en vätska, som beröfvade honom sansningen. Jag låter likväl ej äfven dig dricka samma vätska, emedan jag vill att du skall höra deras röst, hvilka söka dig. Men då jag med denna vätska fuktar dina tinningar, hindrar jag dig derigenom att röra dig eller skrika. Och verkligen erfor Cynthia i detta ögonblick en besynnerlig, obeskriflig känsla; det föreföll henne, som hade hennes hjerna smält inom hufvudskålen. Hon kände tungan förlamas, strupen sammandragas och alla lemmar stelva. En plötslig, förfärande förlamning bemäktigade sig henne och hinduqvinnan reste henne stel och orörlig upprätt mot muren. — Nu kunna de komma, tänkte hon. Cynthia var lika orörlig, som om hon hade varit död; hon hade blott bibehållit synen och hörseln, allt det öfriga var liksom förstenadt. Likväl nalkades rösterna och stegen. Cynthia hade ej i detta afseende bedragit sig: det var Jean de France och Simson som nalkades. Flera sammanstämmande lyckliga omständigheter hade gjort att Jean de France kommit sin syster på spåren. Efter Boltons och zigenerskans affärd hade Jean inträdt i Elepys rum Den unga sårade flickan hade slutligen in