Göteborgsposten – 31 mars 1864, sida 1

gärden, lutade sig mot Jean de France och yttrade helt sakta: — Doktorn har befallt, att vi ej få väcka Sarah. — Men hon bör dricka den mixtur, som Cynthia för med sig. — Ja, men förr får hon ej heller väckas. Jean de Freance väntade mer än en timma med hannan badande i svett, med hjertat uppfyldt af ångest och betraktade den unga slumrande flickan. Elspys sömn var lugn, hennes andedrägt regelbunden. Tiden förflöt och Cynthia återkom icke. En obestämd aning oroade Jean de France. Plötsligt inträdde Simson likt en orkan med flammande blick och kläderna i oordning samt utropade: — Hvar är Cynthia? Detta ord var liksom ett åskslag för Jean. — Hon begaf sig till doktor Bolton, för att hemta ett läkemedel. — När gick hon? — För mera än en timma sedan. — Man har bortfört henne! utropade Simson med en röst, som plötsligt uppväckte Elspy. — Bortfört! Hvad vill det säga? — Jag gick öfver Londonbridge, en qvinna gick framför mig; en annan qvinna nalkades henne vid ingången till Wapping och tvenne karlar rusade fram. Jag hörde qväfda rop och ljudet af en strid; slutligen såg jag de båda männen fly. Jag sprang efter dem, men de hade alltför stort försprång för mig och hunno fram till en