Göteborgsposten – 30 mars 1864, sida 2

— Ni skulle ha älskat henne mycket, icke sannt? frågade den unga flickau med smekande röst. — 0! yttrade den unge mannen och höjde blicken mot himlen, huru skulle man väl vara beskaffad, för att ej älska sin mor! Tiggerskan hörde en qväfd suck och kände en tung kropp sjunka ned mot sig. Det var Cynthia som afsvimmat. XII. Då zigenardrottningen åter öppnade ögonen, befann hon sig ej mera i den hemlighetsfulla gömman i biblioteket. Hinduqvinnan hade fört henne in i den lilla salongen och låtit henne inandas salter, för att åter bringa henne till sansning. — Nåväl, yttrade hon, sedan Cynthia med en blick gjort sig reda för det ställe hon befann sig på, kan du ännu säga att, han icke är din son. Men Cynthia blef åter försigtig och stark. Jag har ingen son, yttrade hon med dof röst. Hvarför svimmade du då, när han talade om sin mor? t — Emedan jag tänkte på mitt barn, som är dödt. j Dai Natha höjde på axlarne. i — Och dessutom, tillade Cynthia, saknade jag luft, jag var nära att qväfvas.