Göteborgsposten – 30 mars 1864, sida 1

— — — cx c digheter, hade hon förstånd nog att antaga tjenst som huspiga och klädde sig som sådan. I denna obemärkta besattning har hon under 11 års tid, genom sin oskrymtade gudsfruktan, sin äfven under unga ären ovanliga stadga och förstånd, sin trohet och tillgifvenhet mot sitt husbondefolk, tillvunnit sig icke allenast deras, utan alla barnens tillgifvenhet, för hvilka hon varit, det ena efter det andra, icke allenast en öm vårdarinna utan en hjertlig vän; så betraktades hon också af alla inom familjen, mera än som en tjenarinna, och vid hennes bortgång fälldes derföre uppriktiga sorgens och saknadens tårar. Pomologiskt. Nerikes n. Allahanda omtalar ett äppleträd vid byn Menigaskers soldattorp i Askers socken i Nerike, hvars äpplen äro utmärkta både för sin lukt och smak men framför allt för den långa tid (öfver året) som de kunna gömmas utan att blifva skadade. Trädets bördighet är äfven så stor, att det för ett eller annat år sedan inbragte sin egare den icke obetydliga summan af 120 rdr. Den skicklige pomologen mag. Olof Eneroth har nyligen beskrifvit denna utmärkta fruktsort. Ovanligt förhållande. Öresunds-Posten berättar, att man i Östra Ljungby och Kellna församlingar i Lunds stift ämnar såsom 4:de profpredikant i ledigheten efter dess hittillsvarande kyrkoherde Centervall, hvilken erhållit enhällig kallelse till ett annat pastorat inom stiftet, kalla nämnde Centervall sjelf, emedan församlingsboarne icke kunna tro det deras älskade kyrkoherde på allvar skulle vilja flytta ifrån dem, när han finge höra att de ville behålla honom. — I en tid då spänningen mellan pastorer och församlingsboar på månget ställe är både stor och berättigad, är det glädjande att kunna anteckna ett sådant exempel på godt förhållande, hvartill orsaken ifrämsta rummet måste sökas i pastors egen uppfattning af sin embetspligt. Från Gefle skrifves d. 24 d:s: Underrättelser från skärgården kunna ännu ej gifva bestämda anledningar att förutsäga huru snart man kan få vänta sjöfartens öppnande. Från Stockholms skärgård låta underrattelserna ännu icke gynnsamma; så icke heller från Öregrund. Vid Åmmebergs zinkverk i Nerike tilldrog sig d. 23 d:s på morgonen, att det stora, nya, af tegel uppförda s. k. rosthuset derstädes helt plötsligt nedrasade. Man anser, att olyckan uppkommit dels genom de stora gnömassornas tryckning på taket, dels derigenom, att de långa spännjernen, som sammanhållit de enligt nyare och lättare konstruktion anordnade takstolsbenen, brustit till följe af jernets dåliga beskaffenhet. Tvenne arbetare skadades, dock obetydligt. Hade olyckan timat litet senare på dagen, då rostverket varit i full gång, skulle olyckan otvifvelaktigt antagit förfärliga dimensioner. Skadan uppskattas till omkr. 20,000 rdr. I Helsingborg, berättar Öresunds-Posten, tilldrog sig d. 26 d:s följande: En stor folkskockning egde på förmiddagen rum å Storgatan, som det uppgifves af den anledning, utt en bonde, lagsökt af filialbanken, förgäfves skall hafva anropat bankombudsmannen Wåhlin om förbarmande, emedan han, till f. kamrer Karlson betalt den skuld, för hvilken han blifvit lagsökt och nu skulle med hustru och barn nödgas lemna hus och hem. Då letta ej kunde beviljas, fick mannen slaganfall och mäste afföras till sjukhuset. Mord. Undantagsmannen Carl Gustafsson från Kattemåla i Kalmar län har d. 17 8 l:s funnits liggande mördad å landsvägen.