Göteborgsposten – 24 mars 1864, sida 3

(Insändt.) Långfredagen. Från lifvets larm och gny, der högt de brusa; Ur verldsbestyrens trånga hvardagsskrud Dithän der örtagårdens palmer susa Vill själen fly på bönens vingar ljusa Att få en plats på smärtans gästabud. Vill under Trons bansr — som svajar vida Och veckla skall alltmer fridstecknet ut — Vid psalmers klang, händöende i frida, Vemodigt stämda orgelljud, förbida Den skönsta lefnads, sorgligt sköna slut. För dig, lättsinnighetens lystra skara, För dig, du otrons vrångsint kalla verld, Kan korsets fest ett skådespel ej vara; Ty helgedomen står i sorgdrägt bara Och lustans eld ej flammar på dess härd. Dock — kommen! derpå J förloren föga Men vinnen allt: i glansen af det ljus Som strömmar ut från korsets stjernbild höga Dör hvarje töckenbild, som skymt ert öga, Byts tviflets röst i englaharpors brus. Haf vördnad då för detta kors, det kära, Och ära åt den Helige derpå! Det lär oss törnekronan värdigt bära Och pröfningarnes branta stig med ära Till de förlofvade fridslanden gå. Ej dårlig fröjd, ej lust som flyktigt ilar — Blott ett vårt hjertas ärelystnad drar: Den fristad, der mot åskor, flammor, pilar Den fromme trygg invid det bröst sig hvilar, Hvars kärlek verldar i sitt sköte bar. Hvad är all ståt, allt prål i flärdens salar Mot korsets tafla i sin enkla prakt? I ödmjukhetens låga blomsterdalar Den evigt ny och skön, till jorden talar Om himmelsk Tro och Hopp och Kärleks makt. Ja, kärlek bor uti den luft vi andas Vid detta kors; — en bön, höjd i dess famn, Hvad ljufligt doft af frid och tröst der blandas! Der själen ser de fjerran verldar randas För hvilkas sällhet jorden ej har namn. Så må vi då från lifvets tonspel bjerta På helig pilgrimsfärd till korset gå, Och må den suck, som, full af namnlös smärta, Förtonar der uti Försonarns hjerta I våra bröst ett troget genljud få! Hur ljuft med den på lifvets valplats stupa! I dödens skuggverld, den Han genombröt, Ej med förtviflan då vi oss fördjupa: Vi slumra in uti Hans sår, de djupa, Och vakna åter i Hans gudomssköt. B-g-t-m.