Göteborgsposten – 23 mars 1864, sida 1

— Förlåt mig, sade sir Robert, hvilken på det högsta generades af Boltons närvaro. Då han fick se bandaget darrade han : — Är ni sårad? frågade han. Det var Bolton som tog ordet: — Herr markis, sade han, jag vet hvarföre ej sir Robert Walden satt foten inom detta hotell sedan den dag ni duellerade med kapten Maxwel. — Ah! ni vet det? sade Roger. Nåväl! säg mig då skälet, min käre Bolton, ty sir Roberts underliga beteende har mycket förundrat mig. — I sanning underliga, sade sir Robert som förblef stående, med armarne i kors, förgäfves sökande en passande inledning. Han fann sitt ordförråd vara slut innan han börjat tala. Bolton var lugn och leende. — Föreställ er, sade han, att baroneten sir Robert Walden, en vän sedan tretio år tillbaka, en man med hvilken jag jagat tigrar tillsammans, har velat döda mig der vid hufvudgärden af er säng. — Det är ju omöjligt! sade Roger. — Det som är sannt synes ofta omöjligt; fråga sir Robert. Denne gjorde ett jakande tecken med hufvudet. — Och vet ni hvarföre? fortfor Bolton: emedan jag icke ville förråda er ädle fars, lord Asburthons hemligheter. — Men jag tror mig drömma, sade Roger; urskulda er då sir Robert!