Göteborgsposten – 23 mars 1864, sida 1

— —— färligt skri från den bakom Rydbergs hotel gående Nya Kungsholmsbrogatan, hvilket skri tortplantade sig öfver hela torget och istämdes af den på Norrbro stående folkmassan, som började tränga sig på hästgardes-kordongen, från hvilken den hittills hållit sig på afstånd af fruktan för hästarnes bakhotvar. Anföraren förj korlongen kommenderade nu helt om! och igevär ut, hvilket hade till följd att massan blef tyst som muren. Under tiden hade jag kunnat jemka mig så nära yttersta barrigre-kanten, att jag hade ett präktigt tilltälle både att se hvad som föregick på torget och att, ifall så blef nödvändigt, slinka utför de trappor, som leda ned till strömbrädden och lemna uppgång vid pumparne vid Carl XIII:s torg. Skriket på torget och uppe på Regeringsgatan tilltog allt mer, och bland trupperna på torget förspordes mycken rörelse. Små atdelningar af 25 man, kunde jag tycka, detacherades, och dessa började nu i skarpt traf att rensa den bakom hotel Rydberg liggande gatan, hvilket tillgick på det sätt, att den ena afdelningen satte sig i marsch kort efter den andra, och en trupp hade knappt hunnit lemna hotellets hörn vid Regeringsgatan förr än en annan kom framsprängande vid hotellets hörn vid Malmtorgsgatan, och så fortgick det en god stund. Här hade nemligen opprörerner satt sig fast, slagit ut gaslyktan och i mörkret börjat klappa på de polisbetjenter som vågat sig in i högen för att återställa ordningen. Något lugn inträdde nu och jag skyndade utför de nyssnämnda trapporna och hade just kommit till staketet bakom operahuset, då jag plötsligt sammanträffade, och flera till mig, med en rekognoscerande hästgarde-patrull, som i full fart kom jagande på den smala vägen. Alla drogo vi andan åt oss — åtminstone gjorde jag så — för att göra oss så litet voluminösa som möjligt, ty patrullen red på linie, men det oaktadt blefvo vi dugtigt klämda mot staketet och undertecknad förlorade i förbifarten sin påhasda hatt, men fann den snart igen, och tillräckligt belåten med denna sammanstötning med den beväpnade styrkan skyndade han genom allerna i Carl XIII:s torg och kom lyckligt hem. Till i går afton, Marie Bebådelsedag, hade vederbörande väntat att uppträdena skulle förnyas; men förmodligen hade väl öfverståthållarens stränga kungörelse lagt band på massorna, ty hela qvällen förmärktes ej minsta oro; krigsskådeplatsen Gustaf Adolfs torg erbjöd anblicken af en vanlig, rolig söndagsafton. I händelse af behof sågos omkring 80 å 100 man artillerister, dock utan kanoner, uppställda eller rättare uppsatta på artillerigården, färdiga att rycka ut. Sannolikt vågar man heller icke i afton att störa lugnet och mars-oroligheterna kunna väl således anses slutade för denna gång. , Och väl om så vore, ty detta krigstillstånd har varit allt utom behagligt. Nära nog alla ha haft mehn deraf i större eller mindre grad, och jag känner ingen som skördat derpå, mer än tidningen Söndags-Nisse, som på lördags och söndagsqvällarne säljer ut hela sin starka upplaga och af förlidne söndags nummer lade upp en andra upplaga, hvilken gick åt lika bra som den första. — En fördel kommer polisen och äfven det allmänna troligen att få genom dessa oroligheter och den består i förbättrad aflöning åt poliskonstaplarne och derigenom ökad säkerhet för allmänheten. Ty man kan väl taga för gitvet, att hrr Stadsfullmäktige taga ad notam polismästaren Wallenbergs ord i Aftonbladet, att det torde höra till de fromma önskningarne att erhålla en god poliskår i Stockholm så länge kommunen ej vill lemna Istörre anslag till dess aflönande än som nu är