En korrespondent från Sönderborg till danska Dagbladet skrifver under d. 15 dis: Hvilan är förbi, kriget här har tagit fart på allvar. Fienden har från Broagerland visat sig storordig; han har nu uppenbarat för oss hvad han tagit sig före under den långa tid han förhållit sig så märkvärdigt stilla. Hvarje dag under en månads tid ha vi med kikare spejat ötver till den halfö, hvarest vi visste att preussarne funnos, men der allt var så anmärkningsvärdt stilla och fredligt, och vi ha intet sett. På en gång stå hela fyra batterier färdiga, bestyckade med de långtnående kanoner, som hittills icke pröfvats i den europeiska krigskonsten, och i dag ha vi haft rikligt tillfälle att formera bekantskap med denna nutidens stora uppfinning inom artilleri-vetenskapen. Bom — bom — bom, ljöd det hela förmiddagen; i ett i ett kommo granaterna flygande in öfver vår befästningslinie och kreverade i luften eller i jordvallarne. Det var en allvarsam helsning. Vid middagstiden satt jag i en krets af officerare och hörde på det aflägsna dånet. Då förnummo vi en knall i närheten. Den var nära, sade en af officerarne. Det var endast en port som smällde igen, menade en annan. Men det var ingen port; det var en granat som exploderade i ett hus i Sönderborg. Ett