Göteborgsposten – 18 mars 1864, sida 2

lade på annat sätt, skulle det upphöra att vara troget den sändning som Gud sjelf uppdragit åt detsamma; och han tvitlade derföre icke på att Frankrike inom kort skulle skynda till Polens hjelp. Det mest entusiastiska bifall följde på dessa ord och fortfor ätven en stund sedan M. Fouch de Careil återtagit sin plats. Om man kan döma af de tretusen personers känslor hvilka bevistade denna föreläsning kan man ej tvifla på att franska sympatierna för polska insurrektionen äro lika starka som någonsin förut. Ovanligt sortskasining-medel. Det har på senare tider ofta nog förekommit i Nordamerika att personer rymt från såväl nordstaternas som sydstaternas fängelser för krigsfångar, genom att gräfva sig underjordiska gångar ur arresterna. Svårare är dock för de personer, som sålunda lyckats återvinna friheten, att komma genom de fiendtliga förposterna och detta lyckas sällan. Ått sådant iikväl ej är omöjligt för den som är slug och slipad, bevisas af följande: En doktor Maclure i Richmond hade slagit sig på att uppgräfva och balsamera nordstatsofficerarne som dött i fångenskap hos de konfedererade, för att sedermera hemsända dem till deras anhöriga, hvilka frikostigt brukade betala dessa tjenster. emellertid hade misstankar uppväckts mot hr doktorn, hvarföre han en vacker dag arresterades, då han körde ut ur Richmond med tvenne lik-kistor på en vagn. Ristorna, som uppgåtvos innehålla de dödliga qvarlefvorna af tvenne nordstatssoldater öppnades, men befun nos innehålla tvenne lifsletvande handelsexpediter med de celebra namnen Levi och Moses. De båda herrarne, som ej ville utsätta sig för patrullernas kulor, hade valt detta transportätt och derför betalt icke obetydligt, men rå kade som sagdt. olyckligtvis att bli upptäckta. En läkare som giftblandare. Vi omnämnde för någon tid sedan att en fransk läkare blifvit anklagad för att ha förgifvit sin egen hustru, för att derigenom kunna tillegna sig en försäkring på 20,000 fres som blifvit tagen på hennes lif. Under de förberedande undersökningar som blifvit hållna i denna ohyggliga sak har man kommit till den öfvertygelsen, att besagde läkare, hvars namn är Couty de la Pommerais, redan förut för liknande ändamål ätven förgifvit andra qvinnor. -— Under undersökningarne observerades några fläckar på golfvet nära sängen, i hvilken det sista at offren dog. Då man blifvit underrättad att dessa fläckar härrörde af naburliga orsaker under sjukdomen, lät man omsorgsfullt afskrapp dem. Sedan skraporna blifvit samlade, gaf man en del af dem åt en dufva att äta. Hon dog straxt derefter. Experimenter gjordes likaledes med grodor. Man tog och öppnade med stor varsamhet en lefvande groda, så att dess hjerta blef blottadt. Denna operation, hvilken utfördes af en skicklig dissektor, bekom icke det ringaste grodan, hvilken sedermera lefde en lång tid utan afbrott i eller aftagande af lissfunktionerna. Man förfor sedermera på samma sätt med en an nan groda, men lät derefter på dennas hjerta falla en droppa af ett ämne som blifvit funnet i den sist förgiftade qvinnans inelfvor. Grodans hjerta började genast slå svagare, och en kort stund derefter dog djuret. En mycket liten del af afskrapet som tagits af fläckarne på golfvet lades på en tredje grodas hjerta, och äfven i detta fall följde döden, ehuru nu nästan omedelbart. Den törst opererade grodan örverlefde länge sina båda kamrater, hvilka likväl först synts vara lika friska som denna. , Dessa experimenter skola förnyas i närvaro af den jury som skall dömma i denna hemlighetsfulla och hemska sak.