Göteborgsposten – 18 mars 1864, sida 2

Intolerans i Frankrike. En protestantisk predikant. mr Coquerel i Paris, har nyligen af reformerta konsistorium blifvit förbjuden att vidare uppträda i predikstolen. Skälen till detta beslut äro, att han af konsistorium icke ansågs fullkomligt ortodox, att han drifvit läran om fritt dömande i andliga ting, att han ej varit nog varm i afseende på nädeläran och att han försökt ställa religion och förstånd i öfverensstämmelse. Och likväl var mr Coquerel Paris utmärktaste predikant. Folk at olika trosbekännelser strömmade till kyrkan, som alltid blet öfverfylld, och sjelfva dörrarne belägrades. bå han höll någon predikan tör välgörande ändamål och slutade med dessa enkla ord: Kommer ihåg att göra godt åt edra fattiga bröder voro offerbäckena vid dörrarne aldrig nog vida eller djupa; guld och silfver inviradt i banknoter samt juveler hade snart fyllt dem. Då han för öfver ett år sedan predikade till förmån för de fattiga bomullsväfvarne i Rouen, uppväckte han så sina åhörares barmhertigbot, att insamlingen gick till 15,000 francs. Mr Coquerels enskilda lif är utmärkt af dygd. Men — hvad betyder väl allt sådant, då man söker att förena förnuft och religion! Offentliga föreläsningar till förmån för i kriget mot Ryssland sårade polackar hållas för närvarande i Paris. De största franska vetenskapsmän uppträda på dessa föreläsningar, hvilka blifvit gillade af kejsaren trots a ambassadörens och flere ryskt sinnade förnäma personers protester. Vid den första af dessa föreläsningar voro omkring 3,000 personer närvarande. Bland andra uppträdde en grefve Fouchå de Careil med en föreläsning öfver Dante, hvarvid han på tal om dennes hat mot sitt fäderneslands förtryckare jemförde femtonde århundradets tyranni med ryssarnes i våra dagar. Det senare var, yttrade han, vida skamlösare än något töregående, ty det föröfvades inför Europas ögon, trotsande denna verldsdel, hvars sympatier voro med offren. Enropa borde ej förbli overksamt, då sådana saker passerade, och alla länder borde resa sig mot Ryssland. Framför allt borde Frankrike göra det. Frankrike var Guds stridsman, och borde handla, hvarhelst det funnes en rättvis sak, en civilisation att rädda, en förtryckt att skydda, en förtryckare att straffa. Om Frankrike hand